- life on the borderline

Idag har jag fotat. Som jag lovade. Ska lägga upp ALLA bilder nu som jag tog (inte bara dom som ligger ute på fb/bdb). Jag tog även underklädesbilder på min kropp, för att ni ska få se hur jag ser ut nu, och om några månader eller till jul kommer jag ladda upp en bild på min blivande kropp för att ni ska få se hur bra träningen har tagit. Blev väldigt sugen på att ta sexiga pinup/underklädesbilder. Grrrrr, får göra det någondag som ENDAST hamnar på bloggen och ingen annanstans. Hihi!






 











NUTID:






Slutligen lite kvällshumor till er alla (Jag & lillebrorsan):

Laddar upp lite bilder från festen igår. Tog dock inte så många, men men. Nu är det off to grillning.

Ikväll är det fest. Jag ska gå med min fina vän Julia. Jag känner knappt någon där, men man kan ju alltid lära känna. Sånt är det inga problem med när man har alkohol i kroppen. En sak som gör mig förbannad dock, är att ALLA tror att jag festar jämt. Varje dag, dygnet runt. Jag var sån innan, när jag hade flyttat hit och ett år framåt. Men inte nu på senaste tiden. Jag är inte den personen längre. Men människor förknippar mig med personen jag var förut. Anledningen för att jag tar upp det här är för att min fd killkompis skickade sms till mig igår och frågade om jag visste någon fest. Jag svarade att jag inte visste någon för tillfället. Och svaret jag fick tillbaka var: "Jag trodde alltid du festade och var ute på krogen". Det gör mig väldigt ledsen att människor inte ser att jag har förändrats. Och förknippar mig med personen jag var förut. Men, i och för sig, så kan ju ingen tycka jag är tråkig om dom fortfarande tror det om mig. En positiv sak.

Jag börjar bli nervös nu. Jag ska in på behandlingshemmet om ca 1 månad. Så det känns som om det är sista månaden av frihet. Och veckan innan jag skrivs in där kommer jag spendera i Bulgarien. Så lite solsemester innan dess ska nog bli fint, om inte allt slutar i  kaos och katastrof pga alkoholen (och nu syftar jag inte för min del). Men det kommer säkert att bli bra. Hoppas på det bästa. Jag ska nog inte förvänta mig något och bara komma dit med ett öppet sinne, ta dagarna som de kommer och ta det lugnt & andas.

Jag ska på fest ikväll som sagt. Och imorgon ska jag följa med min pojkvän till hans familjs vänner och grilla på kvällen. Och resten av helgen tills på måndag kommer jag spendera med min pojkvän. För på måndag ska jag åka ut till mormor och hjälpa henne med saker. Hon börjar bli gammal nu, och det känns som om hon inte har så långt tid kvar att leva. Så man ska nog ta vara på den tiden hon har kvar och utnyttja den till fullo. Hm, det var nog allt jag hade att skriva idag, snart ska jag fram till samhället och hämta ut pengar & ta en tripp till systemet.

Puss

Btw, beslutsångest vad jag ska ha på mej ikväll av dessa outfitarna..

Känner mig allmänt ensam och sitter hemma i mammas hus och fryser. Vännerna är upptagna och pojkvännen söker fester och är med sin vän. Så denna kvällen spenderas med att ladda ner L word season 3 och ligga under ett varmt täcke och gosa med min favoritvovve. Det låter så konstigt, men jag skulle nog behöva vara på avdelningen på psyk nu. Det skulle kännas tryggt, för det känns som om jag kommer flippa ut snart. Hamna i en svart håla. Skulle hellre vara där än ensam just nu. Vill bara gråta. Så, hejdå världen. Nu pausar jag mig själv för ikväll.

Idag var jag på arbetsförmedlingen med Sejb i sällskap och skaffade en jobbcoach. Totalt meningslöst men iallefall.. Sedan följde Sejb med mig hem till mamma och vi rökte lite vattenpipa med jordgubbssaft (lite och lite..) och drack energidricka. Hyper verkligen. Filmade in ett sjukt filmklipp när vi är hyper, men jag vet inte hur man sätter in det på bloggen, så jag tänkte lägga in det på youtube och bädda in det här, men något blev fel. Får försöka och lägga upp det senare om jag lyckas. Men några bilder fick jag däremot som kommer upp redan idag! Well, en tråkig nyhet som jag har att tillge är att Sofia skickade ett sms idag att hon inte hänger med till Bulgarien, så min lillebror kommer följa med istället. Mer tänker jag inte skriva om det. Är så jävla besviken just nu när vi har planerat detta och allt var klart. Men fuck it, hennes förlust. Kommer ha kul ändå med min älskade lillebror i sällskap istället, så det så!

Hm, i helgen har jag nog inte så mycket planerat. Kanske följer med min pojkvän till hans familjs bekanta och grillar. Om inte det blir av så följer jag med familjen till Bolmen och solar, badar och fiskar. Sejb och jag håller även på att planera vår fina picknick vi ska ha snart. Trevligt! Aja, har haft en allmänt bra dag. Fast nu crashar jag grymt mycket på energidrickan och kommer säkert somna vid 4 på morgonen. Men jag får väl ha en filmnatt för mig själv. Porr på tv1000 (haha!).

En snabb uppdatering:

- Malmöresan var väldigt trevlig förutom extrema familjeproblem. Har satt ultimatumet på pappa att om han inte lägger in sig på behandlingshem genast så är inte jag han dotter längre och kommer därefter inte har någon kontakt alls med honom. Sen spenderade jag även en dag och kväll på sjukhuset med dropp eftersom jag blev allvarligt sjuk. Lång historia.. 
(Bilder från Malmö finns på facebook).

- Jag ankom till Sofia i Halmstad igår. Denna dagen har gått åt till att fixa och inhandlat saker inför Sweden Rock festival som vi ska åka till imorgon. Sydde även på massa fina tygmärken/bandmärken på våra jeans/skinnjackor - blev ASSNYGGT. Fast Sofias blev snyggare eftersom hon har en ljus jeansjacka. Måste också inhandla och pimpa en sådan. Jag sydde på mina tygmärken på min skinnjacka, snyggt - men inte lika snyggt som på en jeansjacka. Men men.

Festivalbussen avgår vid 13:45 imorgon från Halmstad, och vi är på Sweden Rock vid fyra tiden ungefär. Längtar! Men fortfarande nervös som fan. Jämförelse med andra tjejer, att det ska bli regn vilket resulterar i lockigt hår - och med mitt hårtvångsbeteende går det åt helvete om jag inte kan platta det. Sen är det oro för att Janne ska träffa någon snygg tjej, att min sjukdom blir värre när jag sover i tält, att jag inte är tillräckligt snygg, att alkoholen inte räcker osv. Usch, men det kommer säkert bli bra.

Bilder från Sweden rock kommer antagligen upp antligen här eller på facebook. Nu ska jag sova, det är en lång dag imorgon. Sätter även in en musikvideo med min nya favoritlåt med P!nk. Så bra. Och texten kan nog varje person relatera till. 


 

Tror människor tror nu att det är slut mellan mig och min pojkvän p.ga av det jag skrev i det förra inlägget. Men så är inte fallet. Men det var jävligt nära. Men vi pratade en del igår, och idag när jag vaknade kändes det lite bättre. Kanske beror på att jag har tagit en del hostmedicin nu så jag känner mig lugn.

Börjar oroa mig för att soc inte ska sätta in pengar till mig nu, för min soctant är galen, seriöst. Hon sätter in olika belopp varje månad när hon har lovat att sätta in tusen extra på kontot per månad. Och nu verkar hon inte sätta in något alls. Det betyder att när jag får in min studiebidrag imorgon så har jag bara 1050 kr, och av dom pengarna ska jag lägga undan till festivalcampingen som kostar 450:- - vilket betyder att jag bara har 600 kr kvar, och dom ska räcka till nya skor, mascara, alkohol till festivalen samt mat. Kommer aldrig klara mig känns det som. Helvete. Måste fråga någon fin människa här nere om jag får jobba eller göra något så jag kan tjäna lite mer pengar, eller så får jag fråga mamma om hon kan hjälpa mig lite. För av pappa förväntar jag mig ingenting. Han super bara, och han har börjat röka på med..så honom skiter jag fullständigt i.

Det är fint väder ute idag, och det känns som om jag slösar bort dagen med att sitta inne framför datorn. Men alla mina vänner i princip är i skolan. Så har inget för mig. Damn it. Har planerat en strandfest tills på fredag och lagt ut ett evangemang på facebook. Ser en aning fram emot det!

Jag är ett skal. Min insida finns inte, likaså gör inte hjärtat. Det är ett hål i mitt bröst där mitt hjärta brukade sitta. Det gör fysiskt ont. FYSISKT ont i bröstet. Och gråten sitter i halsen, och som en stor klump i bröstet. Jag vet inte vad som hände. Det låter så litet, så betydelselöst om jag skulle skriva vad som har hänt. Men mitt hjärta är krossat, sönder. Han är inte här, när han ínte är här så är inte jag här. Jag existerar inte. Jag existerar bara när han håller sina armar runt om mig. Och jag har förlorat allt. Förstört. Jag existerar inte längre. Jag finns inte längre. Om han inte är hos mig, så existerar jag inte.

Jag var ute igår, var med mina finaste vänner. Jag skrattade, jag skämtade, dansade och log. Men jag kände ingenting. Ingenting. Ytlig glädje som jag inte kände. Jag är ett skal. Ett tomt skal. Jag har ingen själ längre. Hur ska jag.. hur ska jag leva mitt liv utan honom? Jag har byggt min framtid runt honom och om honom. Han och Jag. Som det skulle vara. Som det SKA vara. Allting som har betytt något för mig, betyder inget om jag inte har honom. Jag har gått och förberett mig på att förlora honom, för att mildra chocken när väl den dagen kommer då han lämnar mig. För att skydda mig själv från att bli förstörd. Men när det väl kom, när det väl kommer till kritan och det var nära att förlora honom, då inser jag att allt jävla bråk, alla skitsaker och alla murar jag byggt upp för att skydda mig själv från att bli sårad - inte betydde någonting. Han betyder mer än allt. Och jag.. skulle göra vad som helst för att få tillbaka oss. Det vi hade. Få tillbaka han.

Jag vågar inte röra mig en millimeter i sängen. Ifrån sängen. För jag är rädd att jag går sönder då. Jag är trasig, men om jag rör mig så kanske det gör ännu ondare. Så jag vågar inte röra mig. Vad ska jag göra nu? Vad ska jag göra? Noll livslust. Ingen livslust. Det gör för ont.

I could have been someone
Well so could anyone
You took my dreams from me
When I first found you
I kept them with me babe
I put them with my own
Can't make it all alone
I've built my dreams around you



(Mest gör det ont i hjärtat. Det är outhärdligt.)

Det känns så konstigt. Jag har inte pratat med min pojkvän sen det där.."bråket" igår. Fast jag sa i och för sig att jag skulle rädda honom. Från mig. Att jag skulle hålla mig undan. Och jag skickade ett sms där det stod: "Svara inte på detta, för jag vet att jag egentligen inte borde skriva. Men jag ville bara önska dig lycka till ikväll på spelningen". Han svarade inte. Men det skulle jag inte förväntat mig eftersom jag skrev att han inte skulle svara. Men jag saknar honom så det gör ont. Men jag måste.. måste tänka framåt nu. Jag ska försöka göra saker som inte får mig att tänka på honom, så jag saknar honom. Vara med fina vänner, göra saker, njuta av underbara skåne. Fast jag vet ändå att jag saknar honom. För det värker i mitt hjärta.

Nu är jag äntligen i skåne iallefall. Ikväll planerar jag att eventuellt kanske dra till Lund på fest, eller bara stanna här och umgås med Emma, som kommer om en stund. Kanske dricka lite. Imorgon ska jag grilla med Emma, Lilly & Hanna i Svedala. Längtar en aning. Jag älskar mina vänner.

Ska försöka fota mycket nu och lägga ut på facebook och bloggen. Känns dock som om jag inte har så många läsare kvar här. Skriver jag ointressanta saker?

P.s. Jag hatar att vara sjuk. Jag hatar att ha Borderline. Om jag inte hade det så skulle jag ha kommit långt, varit högutbildad nu och inte misslyckats med kärleken. Jävla idiot.

Idag har det gått.. väldigt snabbt och varit sjukt stressigt. Jag skulle egentligen ha följt med Sejb till Jönköping, men jag kände att jag hade för mycket att göra för att hinna med det. Så på förmiddagen åkte jag till mamma så vi kunde införskaffa en väska till det gigantiska tältet jag ska släpa med mig till Sweden Rock och Malmö. Det tog flera timmar att hitta en tillräckligt stor väska. Vi var inne på Rusta, Second Handaffären (där förälskade jag mig i en Japansk lampa, så jag köpte den till mitt tak). Vi hittade tilllslut tältväskan på Team Sportia. Sen så skulle jag lösa ut biljetten till Malmö, och då fick jag fel bokningsnummer minst sex gånger. Så jag yrade fram och tillbaka mellan mammas hus och centrum. Fyfan. Men efter några timmar så fixade det sig, var tvungen att beställa en ny biljett TILL Malmö, för det var den som inte hade kommit in i datasystemet. Så jag är helt slut idag. Jag som planerade att plugga idag.. Och nu är det försent. Får börja imorgonkväll hos pappa.

Nu är allting färdigpackat och jag tror inte jag har glömt något. Är lite orolig om jag verkligen kommer orka bära allt på tåget imorgon. Mina armar kommer att dö.

(Jag har en sån hemsk seperationsångest. Jag kommer inte hem till Småland förrens om tre veckor. Och jag är så orolig för vad som kommer hända när min pojkvän ska spela på Headbangers night. Dör nästan).


Min ÄLSKADE lampa





Min stora packning, detta plus all alkohol jag ska ha med mig. Usch

Jag har ingen bra dag. Det är en ångestdag, fast stadiet på ångesten är bara medel/låg. Men ändå så den känns. Jag vet inte varför jag har ångesten, eller varför jag är orolig. Men det känns som om något kommer att hända. Något hemskt. Eller som att någon jag älskar kommer att lämna mig. Det är saker som jag BORDE göra, men jag hittar inte riktigt orken till att göra det nödvändiga. Imorgon ska jag på bio med min pojkvän och titta på "Pirates Of The Caribbean 4". Och på torsdag ska jag eventuellt följa med Sejb till Jönköping OCH på fredag ska jag andas frihetsluft i mitt älskade Malmö.

Igår var det tatueringsdagen. Det gjorde ont, ja! Men det var mest linjerna/konturerna som gjorde ont. Skuggorna var inte så farliga. Tatueringen tog ca 3-4 timmar (tror jag?). Men det var värt smärtan. Det blev precis som jag hade tänkt mig, och nu vill jag bara göra fler och fler! Beroende om något. Satt och tänkte på hur lika självskadebeteende är med tatuerande. Det måste vara någon slags självskadebeteende egentligen. För vissa då. För man får ut samma sak av det. Man torterar kroppen så det gör ont (som skärning), och det man får ut av det är smärtan/adrenalinkicken/självstympningen. Det enda som skiljer är egentligen att det blir ett snyggt märke. Något att fundera över.. Kanske därför jag vill utsätta mig själv igen för det. Adrenalinkicken gick inte att beskriva. Underbart.

(Nojar sjukt mycket över min vikt fortfarande. Det är det enda jag går och tänker på. Jag har sån ångest varje gång jag äter. Jag måste..MÅSTE gå ner.. Måste bli smal).

Bild på tatueringen iallefall: