Sex, Drugs & Rock 'n' Roll
Jag har ingen bra dag. Det är en ångestdag, fast stadiet på ångesten är bara medel/låg. Men ändå så den känns. Jag vet inte varför jag har ångesten, eller varför jag är orolig. Men det känns som om något kommer att hända. Något hemskt. Eller som att någon jag älskar kommer att lämna mig. Det är saker som jag BORDE göra, men jag hittar inte riktigt orken till att göra det nödvändiga. Imorgon ska jag på bio med min pojkvän och titta på "Pirates Of The Caribbean 4". Och på torsdag ska jag eventuellt följa med Sejb till Jönköping OCH på fredag ska jag andas frihetsluft i mitt älskade Malmö.
Igår var det tatueringsdagen. Det gjorde ont, ja! Men det var mest linjerna/konturerna som gjorde ont. Skuggorna var inte så farliga. Tatueringen tog ca 3-4 timmar (tror jag?). Men det var värt smärtan. Det blev precis som jag hade tänkt mig, och nu vill jag bara göra fler och fler! Beroende om något. Satt och tänkte på hur lika självskadebeteende är med tatuerande. Det måste vara någon slags självskadebeteende egentligen. För vissa då. För man får ut samma sak av det. Man torterar kroppen så det gör ont (som skärning), och det man får ut av det är smärtan/adrenalinkicken/självstympningen. Det enda som skiljer är egentligen att det blir ett snyggt märke. Något att fundera över.. Kanske därför jag vill utsätta mig själv igen för det. Adrenalinkicken gick inte att beskriva. Underbart.
(Nojar sjukt mycket över min vikt fortfarande. Det är det enda jag går och tänker på. Jag har sån ångest varje gång jag äter. Jag måste..MÅSTE gå ner.. Måste bli smal).
Bild på tatueringen iallefall: 
