- life on the borderline

Magnetröntgen gick bra. Fick en spruta stesolid så jag klarade det fast det var sjukt obehagligt. Jag har fått och hämtat ut min kamera idag iallefall! Så imorgon ska jag och Sejb till Jönköping och shoppa och jag ska försöka ta bilder :). Fotodag <3. Jättepepp.

För er som inte vet så ska jag göra en magnetröntgen idag för dom har misstänkt en tumör ett tag. Jag gick in på vårdguiden på internet och så hur en sån magnetröntgen såg ut, och det är verkligen ett jättetrångt utrymme, perfekt till mig som har vanföreställningar och hemsk klaustrofobi. Men jag läste även att man kunde få ett lugnande medel innan. Det andra som jag är nervös för är att denna röntgen kan ta upp till en timme och man måste ligga blixtstilla den tredje saken jag oroar mig för är att jag inte kommer få väck min ring i näsan innan jag gör röntgen eftersom man måste ta av sig alla piercingar. Jag suger på att ta av piercingar. Ska ringa till dom idag och be om något lugnande innan.

Över till det positiva. Jag hoppas att mina pengar har kommit in idag eftersom jag ska till Jönköping med Sejb imorgon. Sen hoppas jag verkligen att min kamera har kommit. Då kommer det att komma bilder på bloggen ska ni se! Hihi. Åh, jag längtar till fredag med, för då ska jag klippa och färga mitt hår. Har Kat Von D i sinnet ;). Puss , och önska mig lycka till idag!

Nu är jag hos Lina i Värnamo och har det allmänt trevligt! Vi har tittat på "17 again" och "Burlesque". Åh, älskar Burlesque och Christina Aguilera. Hon är så otroligt vacker!

Imorgon ska jag och Lina till dagsjukvården. Sen om vi har fått in pengar så ska vi på mellandagsrean. Hehe, impulsköpte en kamera på Dustin idag med.. Awesome.

igår var det kaos. Jag mådde dåligt psykiskt och jag blev ännu sjukare än vad jag var. Jag fick öroninflammation på kvällen och min trumhinna sprack. Sen fick jag hög feber och hostan förvärrades. När jag var hos läkaren idag så sa hon att jag hade akut bronkit (luftrörskatarr) och öroninflammation. Så jag fick penicillin och en stor flaska hostmedicin. Nu får jag absolut inte anstränga mig. Så jag ska stanna i sängen, äta glass och bli frisk. Får inte åka tillbaka till behandlingshemmet när jag smittar. Uschanamej!

Åh vad jag önskar mig en ny kamera så jag kan fota igen och lägga ut på bloggen -.-. Hatar att inte ha en anständig kamera till hands. Fuck it.

Igår var jag på Navet och tittade på min pojkvän när han spelade. Träffade finaste Linda och finaste Karroh också. När jag kom hem dock därifrån var jag sjukare än någonsin. Hade frossa/hosta och feber. Tur att man ska till läkaren på måndag. Tycker så synd om min pojkvän som har lyssnat på när jag hostat hela natten. Well, inget jag kan göra åt.. Hoppas på hostmedicin på måndag dock.

Idag ska jag och Janne till Jönköping/A6. Och jag planerar på att vara helt gorgeous med nätstrumpbyxor, lösögonfransar och höga boots. Yeah, det kör vi på! Heja.

Det är som att sitta och rengöra sin pistol. Som att lägga den framför sig och överväga att använda den. Det känns tryggt. Tryggt att du har den där. Den finns där. Även om du aldrig kommer använda den så finns den alltid där.

Det är samma sak som jag och rakbladet jag har pillat ut framför mig. Jag upprepar för mig själv att detta inte är bra. Men det är tryggt att ha den där. Jag tänkte använda det först men nu sitter jag bara och stirrar på det för jag vet att det inte är bra långsiktigt att använda det. Jag hoppas jag inte använder det. För då betyder det att jag måste börja om från noll igen.

Gråa dagar.
Allt är bättre under min leopardfilt.

Jag har haft väldigt dåliga dagar nu. Jag övervägde att skära upp handlederna, så min behandlare kom hit och min kontaktperson Mia gick in i mitt rum och tog mina rakhyvlar för jag bad henne att göra det för jag kunde inte ge det till henne.

Jag har fortfarande extrem ångest och självskadeimpulser. Men jag ska gå och duscha, fixa fötterna och titta på Greys anatomy så jag distraherar mig med något.

Jag var hos neurologen idag, och hon bokade tid för magnetröntgen eftersom hon misstänker en tumör. Jag har fått en ny förebyggande migränmedicin som jag ska ta 3 gånger per dag och nästa vecka ska jag träffa överläkaren på psyk och be han skriva ut Imovane (sömnmedicin) vid behov.

Jag måste ta mig upp.

I'm hanging on...
Another day.

Jag har verkligen inte sovit på hela natten, men nu är jag ganska pigg! Väntar på posten så jag kan hämta ut mitt 60 cm svarta löshår som jag beställer igår! Om det kommer idag... Men hoppas. Förväntansfull! Nu ska jag ner och spela Wii med De andra :)

Jag har en dålig dag idag. Jag vill hoppa av en grupp som vi har här som heter "ett sundare liv". Anledningen är att jag kan redan allt det där, och det är bara onödigt att slösa min tid på något jag redan kan. Sen ska jag träffa min behandlare Kajsa idag med, och det är redan påfrestande nog..

Så alla på behandlingshemmet som undrar varför jag inte är med på "må bra-gruppen", "ett sundare liv-gruppen" och ibland inte kommer upp till morgonsamlingen:

Må Bra gruppen: jag har DBT gruppen direkt efter Må Bra, så det blir för påfrestande för mig att gå båda. DBT:n tar tillräckligt med energi.

Ett sundare liv: jag kan redan det mesta och känner att det är slöseri av min tid när jag redan kan allt om hälsa osv.

Morgonsamlingarna: de senaste dagarna har jag haft hemsk migrän, och det har jag väldigt ofta. Läkarna misstänker en tumör så jag väntar fortfarande på remissen från röntgen/neurologen.

Att folk inte kan lära sig att sköta sig själva.. Skitsamma, jag har en hemsk dag för jag ska träffa Kajsa idag, har vaknat på fel sida, ingen har tid för mig och min pojkvän ska åka till Sthlm/Gbg i fem dagar idag med sin vän, och jag dör av oro.

Fuck everything.

Just idag orkar jag inte kämpa. Just ikväll. Jag kommer bli okej. Men kommer aldrig bli hel. För allt är för trasigt. Jag kommer att lära mig leva med trasigheten, men aldrig bli av med den.

Personal: jag såg sig gråta genom fönstret. Är det hjärtat som är sönder?

Jag: Ja. Hjärtat är sönder. Kan jag få min vid behovsmedicin?...

Rödgråten. Har gråtit i timmar. Jag är ensam. Trasig. Så jag tar upp kampen om livet imorgon istället.

Jag blir så ångestfylld. Ångestfylld av alla fina vänner som ger efter sin sjukdom och inte kämpar till det yttersta. Vänner som halvt gett upp. Jag har kommit långt, och jag begär inte att alla ska ta åt sig behandlingen lika snabbt som jag. Men om jag klarar det, så gör ni det också. Jag bara önskar att alla mina vänner mådde bra. Att jag kunde laga er på något sätt. Men ni kan bara laga er själva i slutändan. Och jag står inte ut med att vissa av er är nära på att ge upp. Ångest.

Jag skulle vilja skriva en självbiografi. Men jag minns inte så mycket. Jag minns händelser, ögonblick. Men det jag minns är inte sammanhängande. Det är rörigt i händelseförloppet. Det beror nog på att jag har blivit en expert på att förtränga. Så minnen dyker ofta upp i flashbacks för mig.

Jag har nog alltid vetat att jag varit annorlunda. Att det var något som inte stämde. När jag var barn tänkte jag inte så mycket på det. Mitt huvudmål var då att överleva dagen. Att överleva. När jag kom upp i tonåren så utvecklades min sjukdom. Det var då jag gick sönder fullständigt. Jag har alltid varit trasig, men det var då jag verkligen gick sönder. Jag började leva destruktivt och gjorde många försök till att ta livet av mig. Jag var lamslagen av smärtan och trasigheten. Trasig blev min identitet.

Nu är jag 20 år, och har valt livet. Jag har valt att leva. Jag kommer alltid vara trasig, men nu är jag i läkningsprocessen. Det kommer aldrig försvinna. Det kommer alltid vara ett ärr där som kommer påminna mig om all smärta och trasighet jag gått igenom. Men det kommer också att påminna mig om att jag har överlevt. Att jag varje dag väljer livet.

Det skulle min självbiografi handla om. Att falla, att vara död - och sedan återuppstå och välja livet och att överleva

Nu är jag äntligen tillbaka på Mossle. Känner tyvärr att jag börjar bli sjuk, vilket är väldigt synd. Orkar inte med det, och har ingen tid för det heller. Fick hem en räkning i helgen på 1200:- på Inkasso som måste betalas in nästa gång jag får pengar. Perfekt att det kommer nu till jul! Heja..

Imorgon så ska jag ringa till Inkasso och sedan har jag ansvaret för maten här, och efter ska jag gymma. Det är en befrielse att träna.

Dagens ordspråk:
"Det är sjukt överskattat att GE bort julklappar. Och det är sjukt underskattat att FÅ julklappar".

/ Mella

Jag är så glad att ni har börjat kommentera igen, och jag blir så glad av att läsa era fina kommentarer!

Nu ligger jag i min lägenhet på 16 kvm under täcket i mörkret. Första natten på länge och jag försöker köra lite Mindfulnessövningar så jag inte tänker på hur rädd jag verkligen är. Medan jag ligger här funderade jag på en sak. Ny när jag inte har festat på ett tag och bor på Behandlingshem, så har vänner slutat att höra av sig. Har ni glömt mig? Var tog mina vänner i vägen? Jag saknar er...

Lite sammanfattning om dagen:
Jag sov ju hos mormor från igår till idag. Sedan har jag hjälpt lillebrorsan att beställa en iPhone som jag står på. Efter det träffade jag Sejb och vi åkte hem och packade hennes grejer för hon ska flytta till en annan lägenhet. Det var underbart att få träffa henne, har inte träffat henne på ett tag. Wille och hans flickväns pappa kon förbi mig nu ikväll, så vi gick en promenad och pratade. Det var trevligt. Imorgon åker jag tillbaka till Mossle. Ska bli skönt verkligen.

Jag har lärt mig mycket denna veckan. Och gjort framsteg, så jag tror att jag har rätt att känna mig stolt över mig själv. Jag har t ex lärt mig att bekräfta andras känslor (som är väldigt viktigt i alla relationer). Jag fick inte så mycket bekräftelse när jag växte upp, så jag har bara sökt bekräftelse, aldrig gett. Och jag märkte att ordspråket "om du ger trefaldigt så får du tiofaldigt tillbaka" eller något, men det stämmer. Jag har även börjat lära mig att analysera mina egna känslor. När jag är arg så frågar jag alltid mig själv: "är jag verkligen arg nu eller är jag egentligen ledsen?". Så ibland när jag är arg (oftast), så brukar jag egentligen vara ledsen, rädd eller orolig. Men det har alltid varit lättare för mig att vara arg än att hantera någon annan känsla. För ilskan är den lättaste känslan att hantera.

Så fråga dig själv ibland: "känner jag verkligen det jag känner eller är det något annat som gömmer sig bakom?". Försök också att ge dina nära och kära bekräftelse på deras känslor och visa förståelse och var lugn. Det lönar sig i slutändan. Dessa framsteg skulle jag aldrig klara utan DBT:n. Så tack.