Have you ever confused a dream with life?

Allting började när jag såg filmen "Jag saknar dig" med Sejb idag. Det drog upp känslor som förlust, ilska, sorg osv. Den filmen berörde mig väldigt mycket och drog upp känslor som jag gömmer undan. Jag kände gråten i halsen under hela filmen men jag låste in allt i mitt bröst. Och nu svämmar mina ögon över när jag ligger här ensam i min säng på b-hemmet. Jag har svårt att gråta inför människor. Jag känner skuld och skam när jag gråter inför människor. Mycket har att göra med min barndom. Så det är nog därför jag har en tendens att svälja gråten när jag är bland människor och gömma undan den. Jag samlar på mig tårar.

Jag ligger här under täcket och känner ensamhet, sorg, skam, skuld etc. Jag återupplever minnen och känslor om och om igen just nu. Jag tänker även på matkontroll. Självsvält. Att jag ska börja med det igen. För det har jag kontroll över. Det andra har jag inte kontroll över. Whatever. Jag ska träffa min psykolog/behandlare imorgon eftermiddag. Jag berättar inte om mina mat-tankar, för jag vet vad hon kommer att säga. Men jag ska prata med henne om det andra.. Så, jag ska försöka stå ut! Nu ska jag ta min vid behovsmedicin, sen ska jag sova. Sova är bra... Det är en ny dag imorgon.


RIP Whitney Houston. Världens mest beundransvärda sångerska.


Bild från i natt hos Sejb.

https://cdn2.cdnme.se/cdn/6-2/1799893/images/2012/pic_189112796.jpg" class="image">


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0