- life on the borderline

Dom säger att jag är stark. Att jag jobbar på så bra, att jag har en sådan sjukdomsinsikt som dom aldrig sett förr. Att jag är intelligent. Dom säger att jag är stark...

Men vissa dagar. Som idag. Är jag inte något av de nämnda sakerna. Om det hade varit några månader bakåt eller mer, så skulle jag inte tveka med att snitta upp armarna. Så känner jag idag. Att bara snitta. Men nej, jag är "starkare" nu så jag ägnar den första natten ensam på länge i min lilla lägenhet med att sticka på min halsduk, leka med min nya iphone och sitta på datorn och försöka ta kontakt med sen länge förlorade vänner.

Det finns inget positivt med mitt liv idag. Inte med mitt liv och inte med mig. Allting är svart. Jag är i "Det svarta hålet" nu. Jag vill bara att morgondagen ska komma så att jag kan åka tillbaka till behandlingshemmet så jag kan träffa Lina, Wille, Anna & Sara. Min familj. Dom är en del av min familj. Jag saknar dom.

If I leave this world tonight
I know I'd have so much left to say
But...
I've already disappeared...





Jag saknar dej.