- life on the borderline

Jag vet inte vad jag håller på med egentligen. Låtsas som om allt är bra. Låtsas som om världen inte är trasig, att den är gjord av glädje. Att den är i färg. Men jag har bara förnekat sanningen för mig själv. Jag har förträngt hur jag verkligen mår. Jag börjar känna mer och mer likgilitghet till livet nu. Snart kanske jag vågar ta modet till mig att svälja de 200 tabletterna. Jag är bara rädd för smärtan. Hur det kommer känna när hjärtat stannar.

Det känns som att jag försöker hela tiden. Hela tiden. Men det blir fel. Och min sjukliga sida tar över. Min sjukdom. Ingen förstår, och ingen vill förstå mig. Jag står ensam med döden flåsandes i min nacke. Det är nära nu. Jag tror att de jag älskar skulle ha det bättre utan mig. Jag orsakar de..så mycket lidande. Förlåt för min existens. Men tvivla aldrig på min kärlek för er. Jag älskar er.