..I only wish that you will think of me sometime

(Det känns ganska skönt att ha dom 200 tabletterna i skåpet. Tabletterna som ger en garanterad död och hjärtstillestånd inom en halvtimma, om man tar alla. Det känns skönt att veta).

Jag är så trött på mig själv. Att jag tar åt mig och tar allt personligt om saker som inte ens handlar om mig. Om någon t ex berättar ett skämt på en fest kan jag tro att det är riktat direkt till mig. Eller som idag. När Janne och hans band skrev att de sökte lättklädda/vältränade tjejer för att locka folk till deras evangemang. När Janne la ut det på fb så tog jag det riktat till mig. I mitt huvud omvandlas det direkt till: "Malin, du är tjock. Janne vill ha en vältränad MODELLBRUD med stora bröst och som ALLTID är lättklädd. Det är dig han syftar på". Att de andra i bandet la ut samma text spelade ingen roll. Jag trodde det var en komplott direkt riktat mot mig. Jag började sedan diskutera med hans bandmedlemmar om att det var kränkande att skriva "vältränade och lättklädda tjejer". Att det var diskriminerande mot "normala" tjejer. Att vi inte duger. Eller.. ATT JAG INTE DÖG FÖR JANNE handlade det mest om. Och fler och fler la sig i diskussionen och även om vissa höll med mig så tyckte antagligen majoriteten att jag var helt störd. Ingen förstod hur jag tänkte och ingen förstod att jag tog åt mig och blev ledsen. Det är svårt när ingen förstår. För då känner jag mig ensammare än vad jag redan är. Jag vet att alla hatar mig nu och tycker jag borde försvinna. Att Janne har det bättre utan mig.

När Janne sedan kom till mig hade han med sig en nalle och blommor för att..göra allt bra igen. Men jag sa bara:"Jag kan inte ta emot det..tyvärr..". Han trodde jag menade att jag inte ville ta emot det för att det var ifrån honom. Men jag menade (som jag berättade sedan för honom) att jag inte tyckte jag förtjänade att få det av honom. Vi bråkade en stund och jag sa att jag inte dög, att jag ska gå ner till 50 kg för att jag ska duga åt honom osv. Sen orkar jag inte berätta mer.

Jag vet inte ens om det är bra nu. Han ligger och sover i min säng och jag har en sån ångest så jag tror att jag snart dör. Jag känner mig så värdelös. Att jag bara gör folk illa, och jag känner mig så missförstådd - ingen verkar vilja se det från mitt perspektiv. Men i och för sig, ingen vet hur det är att vara jag. Att tänka som jag. Det känns som sagt skönt att ha dom 200 tabletterna. Den säkra döden i mitt toalettskåp. Jag funderar på att göra det. För jag tror att alla skulle må bättre om jag avslutade allt. Jag är trött på att ingen förstår, och att få alla emot sig för att man är annorlunda - för att jag inte tänker som dom. Så jag kan ju dra åt helvete...Alla har ju redan bildat en uppfattning om mig att jag är denna hemska person som bara förstör och gnäller. Men nu är det slut med det. Snart är det slut med det...

Kommentarer
Postat av: jessica (p-aranoiia@bdb)

du är vacker precis som du är!

känner igen mig otroligt mycket i vissa av dina texter men det kanske är för vi båda har borderline? :)

2011-03-03 @ 02:38:51
URL: http://jssica.blogg.se/
Postat av: Lilly

Jag brukar med få alla emot mig så därför orkar jag inte säga mina åsikter alltid t.ex den om abort.



Sen det där med vältränade och lättklädda tjejer är faktiskt diskriminerande. Så jag förstår dig där iallafall.

2011-03-03 @ 02:40:09
URL: http://babydollsugardust.blogg.se/
Postat av: tejpix

<33

2011-03-03 @ 17:58:49

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0