- life on the borderline

Jag vet inte om jag har fått någon uppenbarelse. Jag menar inte något som har att göra med "Gud" eller så. Men en uppenbarelse om min framtid. Jag kom bara på en dag vad jag ville göra med mitt liv. Jag vill flytta till Göteborg och gå i en skola där. Jag vill utbilda mig till konditor. Jag har alltid älskat att baka och göra olika bakelser och tårtor. Alltid älskat att jobba inom cafébranschen (jag har jobbat inom den innan). Och det är exakt det jag vill göra. Så jag kollade upp om det fanns några skolor som man kunde utbilda sig till konditor på. Och tyvärr så måste man ha gått Hotell och Resturang linjen i gymnasiet. Jag gick ju det i en månad, men har ju inte hunnit få några betyg i några ämnen där p.g.a den korta tiden jag gick där. Så jag kollade om det fanns en typ av förberedande linje inför den riktiga konditorlinjen. Och det fanns det! Fast i Göteborg. Då går man 1 termin på den förberedande linjen (som är väldigt intensiv) oh läser alla ämnen man behöver för att komma in på konditorlinjen, t ex Bageri A -B och Konditori A-B etc. Efter den förberedande utbildningen så är man utbildad kallskänka eller Barista. Så efter den terminen på den förberedande skolan så söker jag mig vidare till den riktiga konditorlinjen som man läser på 1 år. Ett annat altenativ istället för i Göteborg var en utbildning i Finland. Där man gick i två år på en skola och efter det är man utbildad konditor direkt. Men jag vill helst bo i Sverige.

Det som är så jobbigt med det här är när man har ett förhållande som är rätt så seriöst. Jag tycker det är så jobbigt att bo så långt ifrån honom. Eller, det kommer att bli det. Man kan ju komma till Göteborg med tåg som tar ungefär två timmar. Men ändå. Bara tanken. Den är hemsk. Men samtidigt så känner jag att jag måste göra detta. Detta är ju min dröm. Jag vet att jag garanterat kan fullfölja min dröm om att bli konditor. Men jag har ju inga garantier på att mitt förhållande kommer att hålla. Så om det skulle ta slut så vill jag inte tänka att jag har gett upp min dröm för ännu en kille som har sårat mig. Och samtidigt är jag rädd för att vakna upp en dag i Göteborg som färdigutbildad konditor och tänka: "Var det värt det? Att förlora mitt livs kärlek på grund av en dum utbildning som visade sig inte alls vara som jag trodde". Att jag inser då att vara konditor inte var något för mig ändå fast jag har drömt om det.

En annan rädsla är att han ska träffa någon annan. Om han börjar plugga i jönköping eller.. träffar någon annan här i Gislaved när inte jag finns här. När jag är tusen mil ifrån honom (som det skulle kännas). Jag vet inte vad jag ska göra. Vad är det rätta valet att välja? Jag vill inte göra ett stort misstag som visar sig vara mitt LIVS misstag. Det självklara för alla som läser detta skulle antagligen vara att jag ska åka till Göteborg och utbilda mig till det jag har drömt om. Men det är inte så lätt. Det är inte lätt någonstans. Jag vill inte förlora honom. Jag vill verkligen ha en framtid med honom. Jag kan inte tänka mig en framtid UTAN honom. Helvete vad detta är jobbigt. Detta är nog det jobbigaste valet jag måste göra i mitt liv. Att stå vid ett vägskäl och välja mellan sin livs kärlek och det man har drömt om att bli (karriären). Har ni sett den filmen med Gwyneth paltrow som heter "View from the top". Hennes dröm är att bli flygvärdinna. Och medan hon utbildar sig träffar hon en helt underbar kille som är precis rätt för henne. Dom flyttar ihop, och en dag får hon ett brev om att hon har klarat utbildningen och får jobb som en flygvärdinna som flyger över hela världen. Hon väljer karriären och gör slut med sin pojkvän MOT SIN VILJA. Och medans tiden går och hon lever ut sin dröm inser hon med tiden att hon är ensam. Hon börjar inse att det inte var värt det. Att välja bort sin livs kärlek för en dröm. Filmen slutar iallefall med att hon åker tillbaka till hennes f.d kille och säger till honom: "Jag trodde att min dröm att jobba som flygvärdinna och åka runt i världen skulle göra mig lycklig. Men jag hade fel.. så fel. För jag saknade dig varje sekund. Och jag har nu insett att det är du som är min lycka". Sen blir dom tillsammans igen, och hon vidarutbildar sig samtidigt som pilot som bara flyger inom hennes land så att hon kan vara tillsammans med sin käraste OCH leva sin dröm om att flyga.

Det är ganska vackert. Jag önskar också att jag kunde välja både och. Det kan jag. Men.. det kommer att bli jobbigt. Men jag ska iallefall försöka behålla honom. Det känns som om jag kommer att dö om jag förlorar honom. Inte min kropp, men mitt hjärta och min själ kommer dö. Jag kan känna hur ont det kommer göra redan nu. Jag önskar att det fanns en närmare utbildning eller att han kunde flytta med mig. Men han har sin dröm (sitt band och bli kända med dom). Han kan inte lämna det. Och jag förstår honom fullständigt. Jag hatar detta. Jag hatar detta... Jag har gråtit mig till sömns och till och med gråtit flera gånger om dan. Jag bryter ihop hela tiden så fort jag tänker på det. Jag gråter till och med när jag skriver detta. Jag vet inte vad jag ska göra. Jag vet vad jag måste göra, men jag vill inte flytta ifrån honom (men jag måste). Måste kärlek vara så himla svårt? Jag är helt förstörd. Jag önskar att jag var starkare.