- life on the borderline

Jag hatar psykiatrin. Fullständigt hatar. Jag var i Värnamo på jourläkarbesök (ingen aning om hur jag hamnade där?). När jag träffade läkaren så berättade jag för honom rakt av att jag inte kan leva med denna ångesten mer. Jag kan inte leva som en normal människa. Jag har inte gått i skolan på två veckor, inte kunnat diska, inte kunnat gå upp ur sängen och inte kunnat göra något. Jag har bara legat där och varit förlamad av smärta. Gått sönder, om och om igen. Jag sa att jag krävde att få prova Benso (oxascand), som jag fick inne på psykavdelningen. Han gick och pratade med överläkaren och kom in efter tio minuter igen. "Tyvärr kan vi inte skriva ut dessa preparat till dig för att vi ser att du har en hel del självmordsförsök som inkluderar tablettintag och alkohol, och du har varit nära döden flera gånger. Vi kan inte lita på att du inte gör detta igen". Men vafan, allt som står i journalerna stämmer inte! Visst att det stämmer med tablettintag och alkohol i kombination med självmordsförsök. Men i journalerna framstår jag som en jävla alkoholist. Idioter. Så nu ska jag prova Abilify IGEN. Har haft dom innan, men då (enligt läkaren), tog jag en så låg dos så den inte hade någon verkan. Så nu ska jag prova under två veckor en högre dos. Men jag berättade för honom att stämningsstabiliserande/psykosmedicin/ångestdämpande/antidepressivmedicin inte funkar. Jag har provat tusentals sådana med INGEN effekt. Så om inte denna funkar hoppas jag att få Oxascand. Det ÄR det enda som funkar. Ska jag behöva använda extrema metoder som alkohol, bantningspiller med Efedrin i och kanske hostmedicin för att döva min ångest? Ska jag behöva självmedicinera för att inte psyk VILL hjälpa mig?! Allting känns så hopplöst.

Nu är jag hemma i A-storp hos Sejb. Jag har denna konstanta ångesten i kroppen så jag dör flera gånger om. Men Sejb gav mig lite hostmedicin som jag hoppas på ska verka snart. Och utöver det dricker jag en aning.. Får se om jag orkar med skolan imorgon. Längtar bara tills fredag (men samtidigt inte..). Det jag längtar efter är att dricka, ha kul med mina vänner och glömma hela världen runt omkring. Så Malin, ta på dig den kortaste svarta klänningen du har, nät stayupsen och ett par höga klackar - och tillslut en röd målad mun. Så ser ingen vem du verkligen är.. För dom är du bara ett objekt. Du betyder ingenting.