sömnlösa nätter
Sömnlösa nätter.
Jag har fortfarande den där konstanta ångesten i kroppen.
Det enda som räddar mig och avleder mig ett litet ögonblick är mina fina vänner.
Natten spenderades hos Sejb. Och det var skönt att inte vara ensam för en sekund.
Man får lite hjälp på traven med att andas. Så man inte glömmer.
Nu sitter jag ensam i min lägenhet igen och snart ska jag iväg och träffa min pojkvän.
Jag har inget att säga egentligen, vill bara känna att allt är bra. Om allt är bra..
Imorgon är det fest hos Sejb och sedan drar vi vidare till Higgins.
Jag längtar - men endå inte. Vill inte tänka en viss tanke och jag vill inte tänka på en viss person.
Men jag ska förtränga min oro,
och fokusera på att vara närvarande och njuta av att vara med underbara människor.
Det är knappt så jag står ut med all denna smärta. Men jag kämpar varje dag med att överleva.
Även om det bara är för ett litet ögonblick
