Behandlingshem (?)

Jag har varit så trasig, så himla otroligt trasig de senaste veckorna. Men i dagarna har det blivit värre. Och jag som skulle bygga upp mig själv nu på lovet, så att man klarar av skolan den sista tiden. Det känns som om jag har dött en smärtsam död tusen gånger om, fast jag fortfarande andas. Och det känns som om jag kommer om ett ögonblick förlora allt. Jag kommer inte klara detta så vidare jag inte får rätt medicin eller behandling. När jag var hos min psykolog idag föreslog hon (eller snarare insisterade) på att hon tyckte att det skulle vara bäst för mig så det går snabbare att må bra - att jag ska läggas in på ett behandlingshem i Värnamo. Jag skulle få röra mig hur fritt jag vill och göra vad jag vill (eftersom det inte är slutenvård). Så jag skulle ändå enligt henne vara "fri". Jag vill verkligen inte detta. Men jag vet att det kanske skulle vara det som är bäst för mig. Så jag kan må bättre snabbare. Men det som ekar i mitt huvud är att min pojkvän säkert inte skulle orka med att jag ens var där. Inte ens tanken på det. Och inte mina vänner heller, och inte min lillebror. Alla skulle lämna mig. Och det skulle jag inte klara av...

Jag.. vet inte vad jag ska göra. Om jag kunde förklara hur.. jag känner med ord. Så.. Nej förresten. Det går inte förklara i ord. Det är omöjligt. Men jag kan säga såhär: Att andas gör ont. Att gå upp på morgonen gör ont. Att le fast jag går sönder gör ont. Allting gör ont. & Jag väljer åter det snabba livet. Fester, alkohol, konstant vakenhet, piller (inte droger) etc. Och jag kan inte gråta längre. Det är som om all smärta förlamar min kropp. Jag försöker verkligen, för jag hoppas att tårarna ska lätta på smärtan en liten stund. Men det är praktiskt taget en omöjlighet för mig. Och jag har aldrig haft problem med att gråta. Någonsin. Det bästa jag kan åstakomma är max två tårar kanske. Jag vet inte vad jag ska göra. Jag dör här, varför ser ingen..? Om jag inte hade personer jag älskar att förlora, så skulle jag antagligen gå tillbaka till självskadebeteendet igen (skärandet). Men jag vågar inte riskera att förlora personer för det.

Förstår ingen? Snart är det kanske försent.

Kommentarer
Postat av: tejpix

Mella, du vet att du fortfarande har mig oavsett vad. Oavsett allt i helgen. Jag finns kvar även om du bor på behandlingshem.

Och de som lämnar dig pga det, är inte riktiga vänner. Behandlingshemmet är för DIN skull, för att du ska kunna må bättre. Gör det som är bäst för dig vännen. <33

2011-02-17 @ 16:25:50
Postat av: Lilly

Jag känner likadant som du fast för att läggas in på psyket om jag nu skulle bli det men möjligheten finns där väldigt nära just nu vilket skrämmer skiten ur mig.



Hoppas allting löser sig för dig vännen.<3

2011-02-17 @ 19:42:56
URL: http://babydollsugardust.blogg.se/
Postat av: Linda

Du är så fin Mellis.

It tears me up, när du mår såhär.

Men du är så söt att jag bara vill springa till dig och ge dig en kram :D

<3

2011-02-17 @ 22:10:43
URL: http://frictionhistory.blogg.se/
Postat av: louise ström

alla dina nära vill bara ditt bästa, ingen skulle lämna dig.

2011-02-20 @ 19:09:46
URL: http://becauswhynot.devote.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0