Det finns ingen hjälp, ingen livlina

Det är någonting, någonting som jag inte får grepp på. Något i livet som får mig att fortsätta att överleva. Men det känns som om det är det enda jag gör. Överlever. Och jag är trött på det. Jag är trött att alltid få behöva kämpa. Att alltid behöva bevaka mig själv noggrant så jag inte faller ner på botten igen. Att alltid tänka mig efter om jag överreagerar, alltid akta mig så jag inte missar gråskalorna i vissa situationer, alltid.. kämpa. Kämpa överhuvudtaget. Jag festar, jag festar och jag dricker. För jag vill glömma. Glömma att psyk inte vill skriva ut rätt medicin och hjälpa mig, glömma mitt förflutna, glömma min barndom, glömma alla minnen, glömma alla svek och lögner. Bara glömma. Jag kommer ändå aldrig kunna förlåta det som har förstört mitt liv. Det som har försvårat det så mycket så jag nätt och jämt kan överleva. Det som har begränsat mitt liv så mycket.

Imorgon ska jag träffa min behandlare/psykolog. Men det känns så himla lönlöst. Det finns ingen hjälp, ingen livlina.

Kommentarer
Postat av: Lilly

Känner igen mig själv enda till den biten då du börjar snacka om alkohol/fest.

2011-04-19 @ 15:24:41
Postat av: Izzy

Sötnöt det kommer att gå bra och du är stark

sänder styrkekraft och kramar till dig!

2011-04-22 @ 13:05:59
URL: http://izzemizz.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0