- life on the borderline

Det har blivit för mycket. I fredagskväll var jag hos honom, och skulle byta om för att gå och lägga mig. Jag stannade upp vid hans spegel i underkläder och kände ett stort äckel. Jag fick ångest. Satte mig på sängen. Han kom in i rummet och satte sig bredvid mig på sängkanten. Efter några minuter så upptäckte han att jag hade skurit mig innanför troslinningen. Jag såg besvikelsen i hans ögon, det jag försökte undvika genom att dölja mitt återfall med rakbladet. Det var det jag försökte undvika. Jag ställde mig framför spegeln igen och tog på mig en sovtröja. Han frågade mig hur jag mår egentligen, för han tycker jag inte berättar hur jag mår när han frågar. Jag säger att jag inte vill prata om det. Då säger han igen att jag aldrig berättar hur jag mår. Då berättar jag: "Vill du veta hur jag mår? Ärligt? Det känns som om jag har ett svart hål, en trasig själ som aldrig kommer att laga. Att jag går omkring med det, och det läker aldrig. Det kommer aldrig att försvinna. Och jag känner det hela tiden, förutom undantag när jag är med dig, för då känner jag mig hel - lagad. Är du nöjd nu...?". Jag lägger mig bredvid honom i sängen och han släpper lampan, jag ligger på rygg och han lägger sin hand runt mig. Jag känner hur det svarta försöker att ta sig ut, hur tårarna bränner bakom ögonen. Jag tänker för mig själv: "börja inte att gråta, bryt inte ihop...". Sen kom allt, jag vänder mig om och försöker stänga ute han, skaka av mig hans ömhet, för ömhet gör ont. Han håller om mig fortfarande och ber mig att vända mig om. Jag skakar på huvudet och vänder mig om tillslut. Jag gråter, jag gråter som jag inte har gjort på ett väldigt bra tag, för jag håller allt inom mig. Det är lättast så att ingen märker. 

Jag insåg hur mycket jag stänger ute han egentligen. Jag säger aldrig hur jag mår, för då händer det - då börjar jag gråta, jag bryter ihop. Det är därför jag är så otroligt rädd för att gå till psykologer och prata. Jag vill inte prata om det, jag vill inte att han ska se att jag är ledsen eller..sårad...eller något sånt. Jag vill att han ska minnas mig som livsglad, en glad person som får honom att må bra. Den bästa flickvännen han har haft. Om han bara hade sett mig genom mina ögon.