Jag slutade andas för en sekund

Precis som rubriken säger. Precis. Vartenda ord är sanning. Jag satt och tittade på en film på trean, och jag vet inte vad som utlöste det - kanske var det en scen ur filmen som påminde om något ångestfyllt, kanske något trauma. Men jag fick plötsligt svårt att andas. Det kändes som om någon satt stenar över mitt bröst, som om någon höll styptag på mig. Jag slutade att andas. Och jag fick panik. Plötsligt sitter jag på toalettgolvet och skakar och hyperventilerar - försöker att andas. Gråter av rädsla för att jag kanske skulle dö. Att mitt hjärta skulle stanna. Det som lugnade mig var när jag fick sms från honom. Från ingenstans skrev han, precis vid rätt tidpunkt:

"Älskar dig Malin, du är fin och bra som du är. Precis som jag vill ha det <3"

Jag började komma tillbaka till verkligheten. Fokuserade på orden som stod på mobilskärmen och övertygade tillslut mig själv. Tvingade mig själv att tro på vad han skrev. Jag tror han räddade mig. Att han skickade sms påminde mig om att han fortfarande finns kvar hos mig. Jag kände att han var med mig, fast han inte var det. Jag kände hans trygghet. Det var som att ligga i hans famn, fast inte fysiskt. Jag låg psykiskt i hans famn. Jag återfick andningen och kom tillbaka till verkligheten.

Jag vet inte varför jag får såna panikattacker ibland. Det kan vara något litet. Som att se en film där i en scen ett barn ser någon av sina föräldrar dricka. Eller kanske en scen där någon våldtar eller slår någon. En liten grej kan ta mig tillbaka till det förflutna omedvetet, och jag får panikattacker. Eller tvivel på om jag är i nuet, och tron på att jag kanske är kvar i det förflutna, men att jag har blivit så sjuk så att jag föreställer mig denna verkligheten, detta nuet jag lever i nu som endast en illusion. Tvivlan på min egen existens.

På onsdag har jag en tid med min läkare F på psyk.mott i värnamo. Ska antagligen prova en ny antidepressiv medicin, jag tror det blir Zoloft eller Cipramil. Vi får se. Skrämmande. Jag är rädd. Sen fick jag ett brev idag om att jag har fått en ny behandlare som heter Louise. Hos henne har jag tid den 27 september. Ska då kanske börja på en ny behandling också.

Kommentarer
Postat av: Madeleine

Jag hade Louise, jag träffade henne en gång och hon var verkligen inte bra, men det var nog bara jag som uppfattade det så att hon inte kunde hjälpa mig. Hoppas att hon kan hjälpa dig.

2010-09-14 @ 10:04:23
Postat av: Lilly

Vad du än gör,käka inte zoloft. :o

2010-09-14 @ 12:36:56
Postat av: Emelie

Jag saknar dig Mella.

Även om vi inte umgåtts så mycket så saknar jag faktiskt våra testunder eller rökpaus ihop.



Tänker mycket på hur du har det och hoppas verkligen att det kommer att gå bra för dig.

Vill du ses när jag kommer hem nästa gång? Det är om typ två-tre veckor.



Aja, långt här nu ^^



Som sagt, saknar och tänker på dig!

2010-09-14 @ 19:54:05
Postat av: louise... inte den louise XD

därav har jag helt gett upp läskiga filmer, bara komedier för mig numera! ett tips!

2010-09-15 @ 10:26:26

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0