- life on the borderline

Jag är rädd för mig själv. Riktigt rädd. Så mycket så att det skapar ångest. Panikattacker. Det känns som om jag inte kan andas. Imorgon ska jag ut tillsammans med han och hans band och någon/några till. Och jag är rädd, för att jag ska säga fel saker, för att vara tråkig, för att jag ska "misstolka" något som han gör eller säger till någon annan tjej och att hans vänner inte egentligen vill att jag ska följa med - att dom inte tycker om mig. Varför kan jag inte bara vara som alla andra? Imorgon ska jag ge mig ut och köpa nätstrumpbyxor iallefall, något "nytt" jag kan ha på mig på kvällen iallefall. Jag måste andas. Andas. Andas. Andas.

Det kommer att gå bra, det kommer att gå bra, det kommer att gå bra. Det kommer gå åt helvete.