neuroleptika & klubb neon

Mina vanföretällningar och halluinationer har blivit värre. Mycket värre. Som värst är vanföreställningarna. Det har gått ett tag sedan jag skrev det förra inlägget, och det var efter det som allt blev värre, efter den flashback jag fick. Den kvällen så hörde jag mummel i trappan, kände att någon tog tag i mina fötter, såg min pojkväns ansikte förvridas till en man med elaka ögon och svart mustasch, en ond mentalvårdare från 1920-talet som skulle ge mig insulinchocker. Han skrattade åt mig ett elakt skratt. Min pojkväns kropp halverades sedan och delades mitt itu så att inälvorna var utanför kroppen, och varje rörelse han tog försökte han döda mig med. Människor med stora sprutor stod bakom mig och ville stråla in mardrömmar från min nacke slutligen till min hjärna. Jag kände hur det stack till varje gång dom stoppade nålarna i mig. Min pojkväns röst sa att det var bara i mitt huvud som det var så, och att jag skulle försöka att tänka på något annat och somna om. HÖR HAN INTE HUR DOM PRATAR? SER HAN INTE ATT DOM STRÅLAR MARDRÖMMAR IN I MITT HUVUD MED DERAS SPRUTOR? Varför GÖR han ingenting?, tänkte jag. När detta började var klockan 4 på morgonen, och höll på enda tills klockan 6 då vi båda skulle gå upp. Jag har aldrig varit så rädd i hela mitt liv.

Dagen efter när jag kom till skolan (detta var i fredags förra veckan), så gick jag till skolsköterskan för att jag inte visste vart jag skulle vända mig eller ta vägen. Någon måste rädda mig.
________________

- "Hej Malin! Jag måste bara säga att alla lärare är så imponerade av dig hur stark du är. Att du verkar mer vuxen nu och att du klarar av skolan trots ditt mående. Dom tror och tycker att du ser ut att må bättre. Det verkar så."

- *tänker*  VAFAN HAR DOM FÅTT DET IFRÅN? JAG ÄR MYCKET VÄRRE. ÄR DOM BLINDA?!
"Okej, men då har dom fel. För jag mår mycket sämre. Det är det jag kommer för att prata med dig om.."

- "Okej..."

- "Kan du mycket om sjukdomar och så? Psykiska sjukdomar?"

- "Ja, en del kan jag ju..."

- "Jag har ju diagnosen Borderlinepersonlighetsstörning.."

- "Men Malin, hur många ungdomar känner igen sig i den diagnostiken? Du kanske inte ens har det.."

- "Jag är ganska säker på att jag har det. Jag har ju haft vanföreställningar innan...Men inte såhär omfattande. Det har blivit värre.

- *leendet försvinner från sjuksköterskans ansikte*. "Jaha...berätta.."

- "Jag ser saker, kan inte sova på nätterna p.g.a rösterna. Och människorna som sprutar mardrömmar i mig.

- "Jag måste ringa psyk Malin för att se vad jag ska göra". *ringer*. "Malin, dom säger att du ska komma in genast och träffa en läkare".
___________

Jag åker in till psyk och pratar med en läkare som heter Fredrik. Han ställer frågor till mig och jag får berätta om förra natten. Han går ut och pratar med en överläkare och kommer in till mig sedan igen. Han berättar för mig att det kan röra sig om en psykossjukdom, och om det är fallet så måste dom ge mig neuroleptika (antipsykotiska). Han sa att det var ovanligt att psykossjukdomar t.ex schitzofreni utvecklas så sent eftersom hjärnan är färdigutvecklad. Han sa att över helgen skulle jag ta min sömnmedicin eftersom psykoserna kan också bero på sömnbrist. Och om psykoserna fortsätter så får dom utreda mig igen om jag har någon psykossjukdom. Nu har helgen gått och det har inte blivit bättre. Läkaren kanske ringer mig idag och kollar upp mig. Men eftersom jag har möte på torsdag med min nya behandlare Louise så behöver jag nog ingen akuttid. Jag väntar tills torsdag.

Idag har jag möte med min handläggare på soss. Skriva på kontraktet på lägenheten och så. Jag ska flytta in nästa vecka. Är rädd. Otroligt rädd för ensamheten. På fredag så ska jag åka ner till Malmö, och på lördagen ska det vara förfest hos Emma, och sedan drar vi och människorna iväg till Klubb Neon. Jag längtar efter att få andas frihetsluft.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0