- life on the borderline

I tisdags slängde mamma ut mig. Kallade mig "Hora" och sa dumma saker om dom jag älskar. Nu är jag hos honom för tillfället. Jag vet mycket väl att jag inte kan stanna där. Men nu är jag hemlös och allt, något jag aldrig trodde skulle hända mig. Det känns som om jag är inne i en ny epok i mitt liv. Epoken heter "Operation Överlevnad" och är hemsk. Jag vet att jag inte kan återvända hem, aldrig någonsin. Så nu måste jag fundera på vart jag ska ta vägen och hur jag ska överleva. Jag har ingen familj längre. Jag har ingen.

Jag kom till Skåne för några timmar sedan. Det kändes både befriande att åka, men samtidigt så blir jag stressad av att åka bort nu när det är så mycket som behövs ordnas upp. Fast eftersom jag har haft en traumatisk uppväxt så blir jag förvånadsvärt lugn i kaosartade situationer. I såna tillfällen som nu kan jag önska att jag blundade för verkligheten och var religös. Att ha en "gud" att vända sig till. Någongång kommer jag nog se tillbaka och läsa detta - tänka: "Vad otroligt jobbigt jag hade det då".