bad dreams hunting the frozen nights
Han hämtade mig igår. Och han sa något som gjorde mig jätteglad. Han sa att han var så glad att han hade mig, att det var jag och han. Och att han hade saknat mig. Han tog min hand i bilen, och då kände jag mig så älskad av något slag. Det regnade hela dagen, så vi satt inne och tittade på Kalle Anka och myste. Det kändes bra att komma hemifrån. (När jag är med honom så andas jag frihetsluft. Jag känner mig levande). När vi gick och la oss så höll han om mig, och det kändes så bra. Jag kan inte ens beskriva känslan. Men sen...sen började allt.
Vi var tvugna att ha öppet fönster för att det var så kvavt i huset. Och när jag hade lyckats somna så hörde jag långt borta hur hans rullgardin slog mot fönstret av vinden. I samband med det smällande ljudet drömde jag. Jag drömde om Djävulen, om demoner som stod i rummet och var ute efter mig. Jag drömde att jag låg i sängen och att Djävulen stod vid sängkanten och hånflinade och pekade på mig. Nästan som om jag skulle dö härnäst. Jag vaknade av att jag ropade någonting. Han vaknade till och frågade vad det var. Men jag vågade inte svara. Varje gång jag blundade så såg jag Djävulen stå och peka på mig. Och samtidigt hörde jag smällandet från vinden som blev högre och högre. Jag var så rädd så jag höll för öronen och fick magkatarr (har lidit av det i några år nu och får fortfarande det när jag blir riktigt rädd eller orolig). Det som var hemskast med detta var att jag inte visste om jag drömde fortfarande eller om jag var vaken. "Detta är en mardröm, det är inte verkligt", upprepade jag i mitt huvud. Jag flyttade närmare och närmare honom och gömde mig i hans halsgrop. Tillslut somnade jag av utmattning. Så inatt har jag bara sovit i knappt några timmar. Det var hemskt.
Jag är äntligen frisk nu och på fredag åker jag till Malmö och Malmöfestivalen. Jag ser verkligen fram emot det. Det jag inte ser så mycket fram emot är att skolan börjar om en vecka. Jag måste förbättra min koncentration på något sätt. Med alla dom koncentrationssvårigheterna jag har, så är det ett mirakel att jag fortfarande lyckas gå i skolan. Men jag ska kämpa mig igenom den sista skoltiden. Bli bättre. Kämpa. Kämpa.
