Some days, I break
Jag bröt ihop igår. Det hände en sak, och jag bröt ihop. Bägaren rann över. Det berodde inte så mycket på det som hände, utan att det som hände triggande igång andra känslor och minnen från barndomen. Jag grät i flera timmar, skakade i hela kroppen, var nära till en panikattack och förstod inte varför jag reagerade så starkt som jag gjorde. Det jag gjorde åt detta tillstånd som jag har lärt mig att man ska göra, var att gå igenom min krislista. Det negativa med den listan var dock att de sakerna jag skrivit ner endast gick och göra på dagtid. Så jag försökte istället titta på tv, observera och beskriva småsaker i rummet, för att fokusera på annat. Tillslut när känslorna blev som värst så ringde jag till behandlingshemmet jag var inlagd på. Eftersom jag bor ca 2 min från behandlingshemmet så fick jag komma dit och prata med personalen utanför. Klockan var tre på natten. Sedan ringde jag min psykolog och rådfrågade henne vad jag skulle göra.
Klockan blev tillslut fyra och jag begav mig hemåt igen. När jag kom hem så gjorde jag som personalen sagt till mig: satte mig i soffan med en skön filt, drack te och tittade på Sex & the city på tv. Framåt åttatiden på morgonen lyckades jag somna. Sedan sov jag till 12, gick till DBT gruppen och nu är det kväll och jag ligger åter i min säng.
Så, anledningen till att jag bröt ihop är enkel. Jag gjorde en kedjeanalys och kom fram till att:
1. Det är stressigt på jobbet
2. Jag har höga krav på mig när jag tränar.
3. Min psykolog och jag pratar om jobbiga saker.
4. Jag håller saker inom mig.
5. Jag är så rädd för att "falla tillbaka" så hela min vakna tid går åt, åt att kämpa. Stänga inne känslor för jag är rädd för om jag känner, så faller jag.
Detta är saker som är bidragande faktorer till att jag var sårbar igår. Detta måste jag absolut arbeta med och jobba med i terapin, och det tänker jag göra också!
I'm stronger than this.
