Medveten närvaro
... Det lärde jag mig en DBT:n. Att leva i nuet. Här och nu. Så nu har jag gått en runda och sitter på en förskola i en sån där stor rund gunga av rep. Försöker att djupandas. Ser regnbågen och funderar på att springa till slutet av den och försöka att finna sanningen. Försöka att finna ro, stillhet. Hör Melissa horn sjunga: "och jag saknar dig mindre och mindre, jag har glömt dig en vacker dag...". Medans jag hör orden känner jag sorg, längtan, saknad, nostalgisk.. Jag känner så mycket. Jag ser regnbågen försvinna sakta. Molnen kväver den. Men jag fick iallefall uppleva den. Jag fick iallefall beröras av den. Försöker att minnas bra saker. Men då känner jag bara smärtsam saknad. Jag måste.. Jag måste bli.. Mer självständig. Lära mig att älska mig själv, ta hand om mig själv känslomässigt. Måste bli mer självständig. Att vara beroende av andras kärlek och bekräftelse, det är lidelse.
