Peppar inför nya året
Åh, jag är så himla glad idag! Och av någon anledning så pirrar det i hela kroppen. Jag var nyss på systemet och köpte Strawberry Sparkling Wine och Vodka. Sen har jag lite redan färdigblandad dricka från i tisdags. Så denna dagen kommer att fördrivas med att förbereda förfesten och allmänt peppa inför nyår. Awesome. Jag uppdaterar inte så mycket idag eftersom jag inte har så mycket att skriva än så länge. Men imorgon, om jag orkar.. eller på söndag - så uppdaterar jag mer om hur min sista dag på året har varit.
Gott nytt år alla!
Gott nytt år alla!
the quiet scares me because it screams the truth
Jag har inte skrivit på jättelänge här känns det som. Men det har varit jul och allt, så jag har haft fullt upp. På julafton beslutade jag mig att iallefall åka till mormor. Ingen julstämning precis, men som tur var gick dagen förvånadsvärt snabbt. Julen har verkligen blivit en påklistrad tradition. Jag spenderade natten hos mormor, och sedan på lördagen så följde min lillebror med mig hem.
I måndags kom jag hit till skåne, och jag har det jättetrevligt. Igår förmiddag gick jag och Emma i stan och inhandlade lite kläder och försenade julklappar. Jag hittade världens sexigaste klänningar. En kort åtsittande klänning som hade knäppen vid bysten. Jag köpte två såna klänningar, en svart och en leopardfärgad turkosblå. Jag trivs bäst i den svarta. Är inte van vid att ha färgglada kläder annars. Men man vänjer sig nog. Sen köpte jag en jättesnygg sak i underklädesväg (som jag inte kan ladda upp bild på eller skriva vad det är här i risk om att min pojkvän kan läsa det. Tänkte att det skulle vara en överraskning till honom när jag kommer hem igen). Igårkväll var det även fest hos Jones som fyllde 18 år. Det var rätt så trevligt. Fast det kändes som om tiden skulle gå jättesnabbt eftersom vi inte kom till honom förens vid nio tiden, och jag blev jättetrött av någon anledning vid 00-00.30 tiden. När jag skulle titta på bussar som gick hem så såg jag att den sista bussen redan hade gått så jag var tvungen att däcka hos honom, så jag fick sova i hans lillasyrrors rum. Sen vid åtta imorse så gick jag upp till dom andra i det redan vakna huset och hjälpte till att städa. Av någon sjuk anledning så vaknade jag upp och INTE var bakfull. Fast jag drack inte så himla mycket igår, Emma tog all min dricka, så jag fick inte så mycket. Haha.
När pappa hämtade mig så körde han mig till Gustav Adolfs Torg i Malmö för att jag skulle in på Mcdonalds och beställa en Mcfeast meny. Så gick jag in på vad jag TRODDE var Mcdonalds och sa: "En Mcfeast Meny". Tjejen i kassan tittade konstigt på mig och sa: "Eh.. det är Mcdonalds som har det. Detta är Burger King..". PINSAMT. Men sen hittade jag rätt till Mcdonalds som tur var, haha. När jag klev ur bilen när pappa släppte av mig hemma hos pappa, så kom en gammal gubbe fram till mig och sa:
"Är det Malin?!"
Jag: "Eh..ja?"
Han: "SÅ VACKER DU HA BLIVIT, OCH STÅTLIG! OCH SÅ VACKER!"
"Jag: "Eh...tack (?)".
Han: "SÅ VACKER, SÅ VACKER!"
Jag: "Tack.. men jag måste gå nu. Trevligt att träffas... igen..HEJDÅ : D"
När jag gick därifrån tänkte jag bara. "Vem fan var det?" HAHA. Kände inte alls igen den mannen. Rätt ironiskt.
Imorgon förmiddag så ska jag in till stan för att köpa de resterande försenade julklapparna och eventuellt träffa en gammal klasskompis (Jessica) på en fika samtidigt som jag är i stan. Senare på eftermiddagen så ska jag åka till Svedala och träffa ännu en gammal vän. Hanna. Och hennes dotter. Jag har inte träffat henne sen hon berättade för mig att hon var gravid med sin dotter. Och det var tre år sedan. Rätt längesen. Så det är lite nervöst, men samtidigt ska det bli trevligt. Skriver antagligen mer imorgon om jag har tid eller på nyårsafton (på förmiddagen då), för på kvällen är det fest.
Eftertanke: Igår på festen tänkte jag på hur många som inte alls känner den riktiga Mig. Alla är så vana att träffa mig som fest-Mella. Så alla tror verkligen att jag är sån som jag är på fester i vardagen också. Så det känns rätt ledsamt när folk ger mig komplimanger på fester och säger fina saker till mig OM mig. Då tänker jag bara: "Du skulle bara veta vem jag verkligen är". Men egentligen är det mitt fel. För jag visar upp en helt annan Mella när jag är ute och festar. Men det är inte meningen. Jag gör det på automatik. Men det känns ändå så ensamt. Det känns jobbigt att jag ändå känner mig som världens ensammaste i ett rum fullt av människor. Som om jag inte kan ta en del av gemenskapen. Men ingen märker något. För jag är en mästare på förklädnad.
____
Klänningarna jag köpte:
Bilder från festen igår:
I måndags kom jag hit till skåne, och jag har det jättetrevligt. Igår förmiddag gick jag och Emma i stan och inhandlade lite kläder och försenade julklappar. Jag hittade världens sexigaste klänningar. En kort åtsittande klänning som hade knäppen vid bysten. Jag köpte två såna klänningar, en svart och en leopardfärgad turkosblå. Jag trivs bäst i den svarta. Är inte van vid att ha färgglada kläder annars. Men man vänjer sig nog. Sen köpte jag en jättesnygg sak i underklädesväg (som jag inte kan ladda upp bild på eller skriva vad det är här i risk om att min pojkvän kan läsa det. Tänkte att det skulle vara en överraskning till honom när jag kommer hem igen). Igårkväll var det även fest hos Jones som fyllde 18 år. Det var rätt så trevligt. Fast det kändes som om tiden skulle gå jättesnabbt eftersom vi inte kom till honom förens vid nio tiden, och jag blev jättetrött av någon anledning vid 00-00.30 tiden. När jag skulle titta på bussar som gick hem så såg jag att den sista bussen redan hade gått så jag var tvungen att däcka hos honom, så jag fick sova i hans lillasyrrors rum. Sen vid åtta imorse så gick jag upp till dom andra i det redan vakna huset och hjälpte till att städa. Av någon sjuk anledning så vaknade jag upp och INTE var bakfull. Fast jag drack inte så himla mycket igår, Emma tog all min dricka, så jag fick inte så mycket. Haha.
När pappa hämtade mig så körde han mig till Gustav Adolfs Torg i Malmö för att jag skulle in på Mcdonalds och beställa en Mcfeast meny. Så gick jag in på vad jag TRODDE var Mcdonalds och sa: "En Mcfeast Meny". Tjejen i kassan tittade konstigt på mig och sa: "Eh.. det är Mcdonalds som har det. Detta är Burger King..". PINSAMT. Men sen hittade jag rätt till Mcdonalds som tur var, haha. När jag klev ur bilen när pappa släppte av mig hemma hos pappa, så kom en gammal gubbe fram till mig och sa:
"Är det Malin?!"
Jag: "Eh..ja?"
Han: "SÅ VACKER DU HA BLIVIT, OCH STÅTLIG! OCH SÅ VACKER!"
"Jag: "Eh...tack (?)".
Han: "SÅ VACKER, SÅ VACKER!"
Jag: "Tack.. men jag måste gå nu. Trevligt att träffas... igen..HEJDÅ : D"
När jag gick därifrån tänkte jag bara. "Vem fan var det?" HAHA. Kände inte alls igen den mannen. Rätt ironiskt.
Imorgon förmiddag så ska jag in till stan för att köpa de resterande försenade julklapparna och eventuellt träffa en gammal klasskompis (Jessica) på en fika samtidigt som jag är i stan. Senare på eftermiddagen så ska jag åka till Svedala och träffa ännu en gammal vän. Hanna. Och hennes dotter. Jag har inte träffat henne sen hon berättade för mig att hon var gravid med sin dotter. Och det var tre år sedan. Rätt längesen. Så det är lite nervöst, men samtidigt ska det bli trevligt. Skriver antagligen mer imorgon om jag har tid eller på nyårsafton (på förmiddagen då), för på kvällen är det fest.
Eftertanke: Igår på festen tänkte jag på hur många som inte alls känner den riktiga Mig. Alla är så vana att träffa mig som fest-Mella. Så alla tror verkligen att jag är sån som jag är på fester i vardagen också. Så det känns rätt ledsamt när folk ger mig komplimanger på fester och säger fina saker till mig OM mig. Då tänker jag bara: "Du skulle bara veta vem jag verkligen är". Men egentligen är det mitt fel. För jag visar upp en helt annan Mella när jag är ute och festar. Men det är inte meningen. Jag gör det på automatik. Men det känns ändå så ensamt. Det känns jobbigt att jag ändå känner mig som världens ensammaste i ett rum fullt av människor. Som om jag inte kan ta en del av gemenskapen. Men ingen märker något. För jag är en mästare på förklädnad.
____
Klänningarna jag köpte:
Bilder från festen igår:
Fast mellan två världar
"Jag är bara rädd, för jag känner hela tiden att jag inte duger. Att jag aldrig är bra nog. I mitt huvud tänker jag att det spelar ingen roll hur snygg, sexig och rolig jag är.. jag blir aldrig bra nog. Om jag var bra nog skulle inte han prata med andra .. för han vet att jag blir sårad av att han pratar med personer som GILLAR honom, och ändå fortsätter han fast han vet att jag dör inombords. Fast eran verkligheten är inte så svartvit. Den är grå. Verkligheten är att..man måste kunna ha kompisar. Och han kan prata med folk som gillar honom utan att ge respons tillbaka. Men i min verklighet finns inga gråskalor, jag är inte som er. jag är annorlunda. Det är jobbigt att fysiskt leva i eran verklighet medans mitt inre lever i min verklighet. Fast jag vet att eran verklighet är rätt. Att det finns gråskalor, men jag upplever inte dom. Jag ser dom inte. För mig är det alltid Det eller Det, inget mittemellan. Men jag vet att jag måste lära mig era regler, eran verklighet. Annars kommer alla jag älskar att försvinna. Det är så jävla jobbigt att leva som jag gör. Med mig själv. Det är ett heltidsjobb att hålla tankarna borta om att jag aldrig duger, ett heltidsjobb att hålla ångesten som dödar mig borta, ett heltidsjobb att försöka vara perfekt, ett heltidsjobb att försöka passa in, ett heltidsjobb att försöka skilja på min skeva verklighetsuppfattning och eran realistiska. Ett heltidsjobb att vara mig. Jag orkar inte. Det är jobbigt att leva. Ett fucking jävla heltidsjobb som tär på alla mina krafter. Och ingen förstår mig. Alla tycker bara jag är en kontrollerande, uppmärksamhetskrävande bitch. För det är kanske så jag uppfattas för dom som inte vet hur jag ser verkligheten. Svartvitt. En svartvit verklighet".
Jag förstår inte ens hur jag har kunnat överleva så pass länge.
___
Min finaste pojkvän installerade min tv i helgen! Jag trodde att jag bara skulle ha kanalerna 1, 2 och 4:an. Men jag hade tur och av någon anledning fick jag 1,2,3,4,5,6,7,8,9 och tv4+ kanalen. Så nu kan jag börja följa Greys Anatomy igen efter en månad, haha. På torsdagkväll kommer filmen "The Holiday" på kanal 3 (har jag för mig), och den filmen är en av mina absoluta favoritfilmer om man inte räknar med "En Geishas memoarer", som ÄR min favoritfilm. Och igår så såg jag sista avsnittet av säsong 2 av L-word. Jag kan inte hjälpa att relatera mig själv med Jenny. En av huvudkaraktärerna. En väldigt trasig person som lever destruktivt och som samtidigt är väldigt vacker och sexuell (med undantag att jag inte själv tycker att jag är vacker, men det andra syftar jag på).
Jenny
(Scen från när Shane hittar Jenny i badrummet när hon skär sig)
(Scen från när Jenny och Carmen har sex och blir påkommna av Shane)
Shane (den snyggaste kvinnan i världen)
(Shane & Carmen. Nog det finaste paret i hela serien)
Mina absoluta favoritfilmer
identitet Okänd
Igår så var jag och träffade min nya psykolog/behandlare Louise. När jag först såg henne så tänkte jag direkt att det inte skulle fungera. Hon var så tyst och tog knappt i min hand när vi hälsade. Men sedan när vi kom in i hennes samtalsrum så blev hon "normal" oh jag började snabbt att gilla henne. Vi pratade lite ytligt om mitt liv och vad som har hänt mig, och kom fram till att jag måste bearbeta mitt förflutna och lära mig att leva i nuet och kontrollera mina känslor (hantera min känslighet eftersom jag har Borderline - vilket gör så att min känslighet är mycket högre än andra. Om ni blir ledsna för något, så blir min ledsenhetskänsla till depression. Om ni blir arga så blir jag ursinnig o.s.v. Jag reagerar 10 gånger värre än vad "normala" människor gör). Sen efter en timma och när sessionen var slut så sa hon rakt ut: "Jag har bara pratat med dig i en timma, och jag har märkt redan nu att du absolut inte har en aning om vem du egentligen är. Du ser inte ditt eget värde och pratar som om du inte betyder någonting- som om du inte har något värde". Allt detta hon sa visste jag egentligen innerst inne. Eller.. jag tror verkligen att jag inte har något värde eller så, det vet jag. Men jag trodde jag visste någolunda vem jag var. Men det kanske jag inte gör egentligen. Jag tror inte att jag gör det. Så hon kanske har rätt. Så jag blev snabbt Identitet Okänd.
Idag har jag städat hela min lägenhet. Inte för den är så stor, men iallefall! Haha, fast min dammsugare gick sönder när jag precis hade dammsugat klart hallen. Så jag tog en handduk och svepte upp alla dammråttor och grus i sovrummet, sopade upp skräpet på ett tunt papper som jag inte hunnit dammsuga upp (alltså hela mitt sovrum/kök), sedan slängde jag det. Det var ett världans jobb. Fyfan. Men nu har jag det iallefall fint. Ska söka en annan större lägenhet så småningom, men än så länge så ska jag bo kvar. Men då ska jag köpa nya möbler, sängkläder, måla om rummet till rött (lite porrstämning,höhö) m.m. Så har inte fått iordning riktigt än. Men snart! Det kan bli mitt nyårslöfte. Det och något annat jag ska tänka ut. Jag fick förresten in min psykologiläxa idag ooch gjorde min fotografiuppgift, så det är en lättnad. Nu ska jag dricka min oboy och titta på Den lilla sjöjungfrun. (Haha, jag slutar varje inlägg med att jag ska dricka något och titta på nån film, haha).
Idag har jag städat hela min lägenhet. Inte för den är så stor, men iallefall! Haha, fast min dammsugare gick sönder när jag precis hade dammsugat klart hallen. Så jag tog en handduk och svepte upp alla dammråttor och grus i sovrummet, sopade upp skräpet på ett tunt papper som jag inte hunnit dammsuga upp (alltså hela mitt sovrum/kök), sedan slängde jag det. Det var ett världans jobb. Fyfan. Men nu har jag det iallefall fint. Ska söka en annan större lägenhet så småningom, men än så länge så ska jag bo kvar. Men då ska jag köpa nya möbler, sängkläder, måla om rummet till rött (lite porrstämning,höhö) m.m. Så har inte fått iordning riktigt än. Men snart! Det kan bli mitt nyårslöfte. Det och något annat jag ska tänka ut. Jag fick förresten in min psykologiläxa idag ooch gjorde min fotografiuppgift, så det är en lättnad. Nu ska jag dricka min oboy och titta på Den lilla sjöjungfrun. (Haha, jag slutar varje inlägg med att jag ska dricka något och titta på nån film, haha).
du kommer aldrig mer att räcka till
Dagarna går och jag försöker verkligen vara positiv. Eller, jag försöker att tänka positivt och göra saker som jag mår bra av. Göra något som skingrar tankarna. Men då och då smyger sig ensamheten in, och förtär hela mig. Försöker att hålla i mig och behärska mig, så jag inte gör eller säger något som jag senare kommer att få ångra. Jag försöker ju hela tiden att förneka sanningen: jag räcker aldrig till. Jag blir aldrig bra nog. Jag kan vara hur snygg, smart, sexig, trevlig och rolig som helst - men det är aldrig nog. Det känns som om jag inte är bra nog vad jag än gör. Det gör mig ledsen. Att andra personer förutom mig själv får mig att känna att jag inte är bra nog. Till och med dom som står mitt hjärta närmast (...)
Jag vet fortfarande inte vart jag ska fira jul någonstans. Jag väger fortfarande mellan att för mormors skull fira hos henne (eftersom man aldrig vet hur länge till hon lever). Det som är så dumt är att mamma och hennes sambo kommer vara där. Min lillebror gör det inget att han är där. Men jag orkar inte känna denna trasigheten ännu mer genom att påminnas om att julen är till för familjen. Men vilken familj egentligen? Allting är bara så trasigt. Jag avskyr julen när alla ska vara så lyckliga och vara med sina perfekta släktingar och familj. Fast jag kan nog inte undvika trasigheten. Jag påminns om den ändå varje gång det är jul, påsk, midsommar eller födelsedagar. Men det finns säkert dom som har det värre.
Till något mer positivt. Jag har gjort klart mitt psykologiarbete som jag ska skicka in till läraren imorgon. Sen har jag bara kvar fotouppgifterna som jag ska göra i helgen antagligen. Har fått mer fotoinspiration nu. Men jag är så himla dålig på att lägga ut bilder. Mitt internet är så himla segt här hemma, så det tar tusen år att ladda upp en bild. Men jag ska försöka ha tålamod. Ikväll ska jag bara ta det lugnt. Väntar på ett telefonsamtal från en fin person, och sen ska jag dricka te.
Jag vet fortfarande inte vart jag ska fira jul någonstans. Jag väger fortfarande mellan att för mormors skull fira hos henne (eftersom man aldrig vet hur länge till hon lever). Det som är så dumt är att mamma och hennes sambo kommer vara där. Min lillebror gör det inget att han är där. Men jag orkar inte känna denna trasigheten ännu mer genom att påminnas om att julen är till för familjen. Men vilken familj egentligen? Allting är bara så trasigt. Jag avskyr julen när alla ska vara så lyckliga och vara med sina perfekta släktingar och familj. Fast jag kan nog inte undvika trasigheten. Jag påminns om den ändå varje gång det är jul, påsk, midsommar eller födelsedagar. Men det finns säkert dom som har det värre.
Till något mer positivt. Jag har gjort klart mitt psykologiarbete som jag ska skicka in till läraren imorgon. Sen har jag bara kvar fotouppgifterna som jag ska göra i helgen antagligen. Har fått mer fotoinspiration nu. Men jag är så himla dålig på att lägga ut bilder. Mitt internet är så himla segt här hemma, så det tar tusen år att ladda upp en bild. Men jag ska försöka ha tålamod. Ikväll ska jag bara ta det lugnt. Väntar på ett telefonsamtal från en fin person, och sen ska jag dricka te.
All of these tears time will dry them, I will survive them and make it through into another day
Okej, jag ska rycka upp mig. Göra det bästa av situationen och se det positiva med det hela. Jag får lära mig att leva självständigt, jag kan ha mina egna regler och bestämma över mig själv och vad jag gör/ska göra, jag kan sova hur länge jag vill utan att någon klagar, jag kan ÄTA hur lite/hur mycket jag vill utan att någon tjatar på mig om att jag borde äta mer och etc. Jag måste se det från den ljusa sidan och inte bara fokusera på allt negativt. Och en annan sak som jag har kommit undefund med. Det är att människor har verkligen missuppfattat mig, och till en del förstår jag dom. Jag uppfattas som en "uppmärksamhetshora" när jag bara skriver hur dåligt jag mår och allt. Men jag kan ju säga såhär, att jag förstår att jag kan uppfattas som det. MEN, MEN - allvarligt talat så har det bara blivit så att jag har bloggat när jag har mått som sämst, när jag vill skriva av mig någonstans. Har inte haft en tanke på att skriva det för att få uppmärksamhet. Sen så slutar jag inte heller skriva om hur dåligt jag mår heller av den anledningen att det finns människor (tro det eller ej), som känner igen sig i vad jag skriver. Att jag hjälper dom genom att när dom läser vad jag känner och hur mitt liv är - att dom inte är ensamma. Att det har hjälpt dom. Det är av den anledningen jag skriver vidare. Så det är inte för att få uppmärksamhet, tro det eller ej. Men folk har ju sina egna uppfattningar, och låt dom ha det. Huvudsaken är att jag vet sanningen. Men jag ska försöka bli lite mer positiv i mitt bloggande. Verkligen. Och försöka ta lite mer bilder av mitt "nya liv". Bilder på lägenheten kommer i helgen.
ingen livslust
Igår flyttade jag in i min nya lägenhet. Lägenheten som ska kallas "hem". När han skulle gå igår när han hade hjälp mig flytta klart så började jag gråta. Men inte bara för att han skulle åka, utan för att nu har jag ingen. Ingen ingen ingen. Jag är ensam. Ingen skulle märka om jag skulle dö eller om jag skulle ruttna där. Ingen bryr sig verkar det som. Jag har nog inget att leva för längre. Jag orkar inte nu. Ingen livslust. Och ingen skulle sakna en heller..
sömnlösa nätter
Kvällen igår var ganska lyckad om man ser bort från slutet av kvällen. En liten sammanfattning:
Förfesten hos Emma startade vid 8 tiden, och nästan mer än 20 personer kom dit. Förfesten var RIKTIGT lyckad och väldigt rolig. Vid halv tolv så drog hälften som var på förfesten vidare till Klubb Neon, och av någon anledning så samlades de som jag gick med runt en strippstång som var på ett dansgolv och började "stripteasa" (fast några kläder åkte inte av, det var vara själva dansen jag syftade på), inklusive jag av någon anledning. Om jag hade varit nykter skulle jag nog aldrig gjort det. Jag dras på något sätt till situationer som jag inte vill hamna i. "Stripteasedansen" pågick ungefär i en timma tror jag, sen så beställde vi drinkar och gick och dansade/pratade. Min vän Emma hamnade av någon anledning i slutet av kvällen med två arabiska medelålderskillar. Killarna ville att jag, Emma och en annan tjej skulle följa med dom hem på "en bit mat med mer dricka". Där gick min gräns och jag sa till Emma att hon antigen följer med mig nu, eller så skulle jag vara tvungen att kalla på vakten eller ringa hennes fostermamma. Emma var tyst och bara tittade på mig, sen valde hon att stanna med killarna. Jag ringde då till hennes fostermamma och vakten, vakten slängde ut den ena killen. Sen så fick jag tillslut med mig Emma hem till henne och hon gick och la sig medans vi andra festade vidare tills klockan var ungefär fem - sex på morgonen, sedan tog vi bussen hem, så kom vi hem vid halv sju på morgonen.
Lite bilder från igår:
Förfesten hos Emma startade vid 8 tiden, och nästan mer än 20 personer kom dit. Förfesten var RIKTIGT lyckad och väldigt rolig. Vid halv tolv så drog hälften som var på förfesten vidare till Klubb Neon, och av någon anledning så samlades de som jag gick med runt en strippstång som var på ett dansgolv och började "stripteasa" (fast några kläder åkte inte av, det var vara själva dansen jag syftade på), inklusive jag av någon anledning. Om jag hade varit nykter skulle jag nog aldrig gjort det. Jag dras på något sätt till situationer som jag inte vill hamna i. "Stripteasedansen" pågick ungefär i en timma tror jag, sen så beställde vi drinkar och gick och dansade/pratade. Min vän Emma hamnade av någon anledning i slutet av kvällen med två arabiska medelålderskillar. Killarna ville att jag, Emma och en annan tjej skulle följa med dom hem på "en bit mat med mer dricka". Där gick min gräns och jag sa till Emma att hon antigen följer med mig nu, eller så skulle jag vara tvungen att kalla på vakten eller ringa hennes fostermamma. Emma var tyst och bara tittade på mig, sen valde hon att stanna med killarna. Jag ringde då till hennes fostermamma och vakten, vakten slängde ut den ena killen. Sen så fick jag tillslut med mig Emma hem till henne och hon gick och la sig medans vi andra festade vidare tills klockan var ungefär fem - sex på morgonen, sedan tog vi bussen hem, så kom vi hem vid halv sju på morgonen.
Lite bilder från igår:
Still haven't found what I'm looking for
Nu är jag i skåne och det är en sån befrielse, tror jag? Jag vet inte. Jag önskar att man kunde klippa av alla band till det förflutna och bara stå i nuet utan att ha möjlighet att titta tillbaka. För det skulle inte finnas något där.
Mitt tåg var 4-5 timmar försenat idag. Eller, jag hade beställt biljetter till tåget. Och det första tåget gick vid 10.43, så jag var tvungen att åka från Gislaved med bussen till Hestra där tåget gick, så jag var i Hestra halv tio - för bussarna går inte så ofta. Sen så skulle det gå en ersättningsbus istället för tåg till Alvesta där jag skulle sedan byta tåg till Malmö. Men så kom aldrig ersättningsbussen. Så det var ett annat par som också skulle till Alvesta och sedan vidare till stockholm som ringde SJ och frågade vart bussen hade tagit vägen efter en timma, så sa SJ att bussen var 4 minuter ifrån Hestra, så det skulle komma närsomhelst. Så väntade vi ännu i två timmar och bussen kom inte. Så ringde vi SJ igen och då sa dom att det inte kom någon buss, så vi skulle få en taxi till Alvesta som SJ skulle betala. Och den tog också en timma på sig att komma. Och jag kan bara säga att det var förbannat kallt. Jag dog tusen gånger om. När vi hade anlänt till Alvesta vid 2 tiden så var tåget till Malmö försenat i en timma, så fick man vänta där. Så jag gick in och frågade SJ om man fick någon ersättning för detta, och dom sa att jag skulle få full ersättning (som tur var). När jag steg på tåget till Malmö så hade min vagn, JUST MIN VAGN, strömavbrott. Så värmen i vagnen funkade inte, så det var iskallt. Och det blev kolmörkt när det mörknade ute. Sen hade vi framför oss ett Godståg så att mitt tåg var tvungen att köra i snigelfart till Malmö, så jag var inte framme i Malmö förens halv 6 på kvällen. ALDRIG MERA SJ! DÅLIG STIL. Nästa gång tar jag banne mig Swebus. Det enda som var lite roligt med tågresan var att på Malmötåget så såg jag i förbifarten ett lodjur som satt och bajsade mitt på en åker. Det var rätt ironiskt. Och eftersom jag var så himla trött efter allt resande så fick jag ett skrattanfall. Och den vagnen jag satt i en tyst avdelning, så alla bara stirrade på mig och trodde jag var ett psykfall som gapskrattade och fnissade för mig själv. Jag kunde inte sluta heller. Jag är nog störd på riktigt.
Nu sitter jag här i pappas (eller mitt föredetta) sovrum och fryser. Jag har nog dragit på mig någon förkylning av att stå ute i tre timmar i väntan på ersättningsbussen - (och nej, i Hestra fanns ingen väntsal så vi kunde inte gå in. Och vi vågade heller inte lämna stationen och gå in på något ställe och värma oss för vi visste inte om ersättningsbussen skulle komma eller inte). Iallefall. Min pappa har tydligen EFTER sin alkoholförgiftning på sjukhuset spenderat YTTERLIGARE tre dagar på sjukhuset p.g.a av att han hade av misstag svalt en björnbärstagg-gren. Så han hade slitit upp hela lungan, så han var tvungen att opereras. Han kunde ha dött, för tusende gången - fast denna gången berodde det inte på alkoholen...Fast det är rätt ironiskt ändå, att ens lyckas svälja en taggren. HAHA. Nu har han lunginflammation på det hela också och hostar som en galning. Jag hittade den magiska hostmedicinen Lepheton i hans kylskåp, en väldigt stor flaska. Så jag har nu tagit lite, och eftersom det innehåller det magiska ämnet Etylmorfin och efedrin i, så mår jag verkligen toppen just nu! Jag mår så bra. Pappa sa att jag kunde få den att ha om jag skulle bli sjuk för att den har ingen effekt på honom, så han ska ringa på måndag till läkaren och be dom skriva ut någon annan. Gissa om man blev glad.
Imorgon ska jag träffa underbart fina människor på Klubb Neon och handla nätstrumpbyxor, nitar och läder till kvällen, och köksredskap till min lägenhet jag flyttar in i på onsdag. Jag önskar verkligen att helgen var längre. Den tar alltid slut så snabbt. Imorgon SKA jag ta bilder, OCH lägga in dom här, eftersom det är det som jag är dålig på.
Mitt tåg var 4-5 timmar försenat idag. Eller, jag hade beställt biljetter till tåget. Och det första tåget gick vid 10.43, så jag var tvungen att åka från Gislaved med bussen till Hestra där tåget gick, så jag var i Hestra halv tio - för bussarna går inte så ofta. Sen så skulle det gå en ersättningsbus istället för tåg till Alvesta där jag skulle sedan byta tåg till Malmö. Men så kom aldrig ersättningsbussen. Så det var ett annat par som också skulle till Alvesta och sedan vidare till stockholm som ringde SJ och frågade vart bussen hade tagit vägen efter en timma, så sa SJ att bussen var 4 minuter ifrån Hestra, så det skulle komma närsomhelst. Så väntade vi ännu i två timmar och bussen kom inte. Så ringde vi SJ igen och då sa dom att det inte kom någon buss, så vi skulle få en taxi till Alvesta som SJ skulle betala. Och den tog också en timma på sig att komma. Och jag kan bara säga att det var förbannat kallt. Jag dog tusen gånger om. När vi hade anlänt till Alvesta vid 2 tiden så var tåget till Malmö försenat i en timma, så fick man vänta där. Så jag gick in och frågade SJ om man fick någon ersättning för detta, och dom sa att jag skulle få full ersättning (som tur var). När jag steg på tåget till Malmö så hade min vagn, JUST MIN VAGN, strömavbrott. Så värmen i vagnen funkade inte, så det var iskallt. Och det blev kolmörkt när det mörknade ute. Sen hade vi framför oss ett Godståg så att mitt tåg var tvungen att köra i snigelfart till Malmö, så jag var inte framme i Malmö förens halv 6 på kvällen. ALDRIG MERA SJ! DÅLIG STIL. Nästa gång tar jag banne mig Swebus. Det enda som var lite roligt med tågresan var att på Malmötåget så såg jag i förbifarten ett lodjur som satt och bajsade mitt på en åker. Det var rätt ironiskt. Och eftersom jag var så himla trött efter allt resande så fick jag ett skrattanfall. Och den vagnen jag satt i en tyst avdelning, så alla bara stirrade på mig och trodde jag var ett psykfall som gapskrattade och fnissade för mig själv. Jag kunde inte sluta heller. Jag är nog störd på riktigt.
Nu sitter jag här i pappas (eller mitt föredetta) sovrum och fryser. Jag har nog dragit på mig någon förkylning av att stå ute i tre timmar i väntan på ersättningsbussen - (och nej, i Hestra fanns ingen väntsal så vi kunde inte gå in. Och vi vågade heller inte lämna stationen och gå in på något ställe och värma oss för vi visste inte om ersättningsbussen skulle komma eller inte). Iallefall. Min pappa har tydligen EFTER sin alkoholförgiftning på sjukhuset spenderat YTTERLIGARE tre dagar på sjukhuset p.g.a av att han hade av misstag svalt en björnbärstagg-gren. Så han hade slitit upp hela lungan, så han var tvungen att opereras. Han kunde ha dött, för tusende gången - fast denna gången berodde det inte på alkoholen...Fast det är rätt ironiskt ändå, att ens lyckas svälja en taggren. HAHA. Nu har han lunginflammation på det hela också och hostar som en galning. Jag hittade den magiska hostmedicinen Lepheton i hans kylskåp, en väldigt stor flaska. Så jag har nu tagit lite, och eftersom det innehåller det magiska ämnet Etylmorfin och efedrin i, så mår jag verkligen toppen just nu! Jag mår så bra. Pappa sa att jag kunde få den att ha om jag skulle bli sjuk för att den har ingen effekt på honom, så han ska ringa på måndag till läkaren och be dom skriva ut någon annan. Gissa om man blev glad.
Imorgon ska jag träffa underbart fina människor på Klubb Neon och handla nätstrumpbyxor, nitar och läder till kvällen, och köksredskap till min lägenhet jag flyttar in i på onsdag. Jag önskar verkligen att helgen var längre. Den tar alltid slut så snabbt. Imorgon SKA jag ta bilder, OCH lägga in dom här, eftersom det är det som jag är dålig på.
