- life on the borderline

Jag vet inte vart jag ville komma med denna så kallade "förändringen" egentligen. Vad trodde jag? Att min pojkvän skulle älska mig mer om jag förändrades? Att mina vänner skulle..tycka om mig mer? Att jag skulle må bättre på insidan om jag förändrade vem jag var på utsidan. Jag säger inte att jag ändrade mig för någon annans skull. Men jag vet inte varför jag gjorde det egentligen. Jag fortsätter att jämföra mig med andra tjejer och försätter mig själv i situationer där jag känner mig totalt jävla värdelös. Som en röst i mitt huvud som upprepar: "Han vill ha henne, du är ingenting jämfört med henne. Han har dig bara som reserv tills han får något bättre". Eller: "Dom är med dig bara för att dom tycker synd om dig". Eller det klassiska: "Vem kan älska en sådan som du? Du kommer aldrig att vara tillräcklig för någon".

Och när den rösten kommer bryter den ner mig totalt. Jag ramlar ner i den svarta avgrunden och det finns inget någon kan säga till mig som hjälper, för jag är inne i det svarta. I intet. Men det kanske är sant. Jag kanske är värdelös. Jag ÄR värdelös. Det spelar ingen roll om ni säger motsatsen för jag vet sanningen. Det är nog bäst att ni lämnar mig nu. Janne, lämna mig. Alla mina vänner, lämna mig. Jag förtjänar det inte. Ni älskar mig inte. Det är bara en illusion. Jag är värdelös.




The feeling sometimes, wishing you were someone else
Feeling as though you never belong

What I do know is, to us the world is different
As we are to the world, but I guess you would know that

I don't want you to change for all the hurt that you feel
This world is just illusion always trying to change you