A broken heart that the world forgot
Through the wind and the rain
She stands hard as a stone
In a world that she can't rise above
But her dreams give her wings
And she flies to a place where she's loved
______
Jag har precis kommit hem från Gnosjö. Känns inte bra att vara ensam nu. Jag har "dygnat" i två nätter nu, och inte ens om jag har varit vaken över 50 timmar känner jag mig trött. Det kanske beror på min nya medicin också, en vanlig biverkning är sömnproblematik. Jag vet faktiskt inte mer vad jag ska säga/skriva här nu. Känner mig bara så tom. Eller, full med känslor men inget som kan förklaras i ord (förutom texten där uppe som är väldigt tilltalande just nu). Och ingen förstår. Imorgon ska jag träffa Josse (och Sejb med hoppas jag). Känns bra att vara ute bland folk. Det är något som har förändrats. När jag mådde dåligt förr så isolerade jag mig hemma. Nu när jag mår dåligt vill jag bara ut och träffa människor. Jag är nog en ganska komplicerad människa.
