Grå söndag
Nu ligger jag i min pojkväns säng medan han är ute på gården och kör in lite ved. Jag skulle/ville hjälpa - men jag får inte anstränga mig när jag har luftrörs/stämbandskatarren.
Jag kan nog inte fatta att jag fått jobb. Nu har jag uppnått mitt mål, så jag borde vara glad. Eller, jag är glad. Men jag är en person som alltid måste ha ett mål att sträva efter. Mest för att jag då måste pusha mig själv. Jag är ständigt ute efter att komma ett steg längre, se hur långt jag kan driva mig själv. Se hur långt jag kan gå. För jag är ständigt ute efter att utvecklas som människa. Så nu när jag har fått jobbet måste jag hitta en ny sak att sträva efter. Drömkroppen är ju ett mål jag har, och att plugga i Los Angeles i sommar. Men det känns som om jag måste ha något mer. Men det är något att fundera över.
Just nu känner jag mig bara allmänt drogad av mina hostmediciner. Jag är pigg i kroppen pga efedrinet som hostmedicinen innehåller. Men jag kan samtidigt knappt hålla ögonen öppna. Jobbig känsla.
Jag vill bara sova..
