- life on the borderline

Jag blir så ångestfylld. Ångestfylld av alla fina vänner som ger efter sin sjukdom och inte kämpar till det yttersta. Vänner som halvt gett upp. Jag har kommit långt, och jag begär inte att alla ska ta åt sig behandlingen lika snabbt som jag. Men om jag klarar det, så gör ni det också. Jag bara önskar att alla mina vänner mådde bra. Att jag kunde laga er på något sätt. Men ni kan bara laga er själva i slutändan. Och jag står inte ut med att vissa av er är nära på att ge upp. Ångest.