- life on the borderline

Det känns så konstigt. Jag har inte pratat med min pojkvän sen det där.."bråket" igår. Fast jag sa i och för sig att jag skulle rädda honom. Från mig. Att jag skulle hålla mig undan. Och jag skickade ett sms där det stod: "Svara inte på detta, för jag vet att jag egentligen inte borde skriva. Men jag ville bara önska dig lycka till ikväll på spelningen". Han svarade inte. Men det skulle jag inte förväntat mig eftersom jag skrev att han inte skulle svara. Men jag saknar honom så det gör ont. Men jag måste.. måste tänka framåt nu. Jag ska försöka göra saker som inte får mig att tänka på honom, så jag saknar honom. Vara med fina vänner, göra saker, njuta av underbara skåne. Fast jag vet ändå att jag saknar honom. För det värker i mitt hjärta.

Nu är jag äntligen i skåne iallefall. Ikväll planerar jag att eventuellt kanske dra till Lund på fest, eller bara stanna här och umgås med Emma, som kommer om en stund. Kanske dricka lite. Imorgon ska jag grilla med Emma, Lilly & Hanna i Svedala. Längtar en aning. Jag älskar mina vänner.

Ska försöka fota mycket nu och lägga ut på facebook och bloggen. Känns dock som om jag inte har så många läsare kvar här. Skriver jag ointressanta saker?

P.s. Jag hatar att vara sjuk. Jag hatar att ha Borderline. Om jag inte hade det så skulle jag ha kommit långt, varit högutbildad nu och inte misslyckats med kärleken. Jävla idiot.