Everything you want, everything you need. Will always stay, a million miles away.
Göteborgsresan var väl bra antar jag. Eller inte speciellt. Men vill inte gå in på detaljer. Jag såg skolan iallefall, vilket var syftet med resan. Den var underbar. Stora ytor, och jag kände mig hemma direkt.
På tal om annat. Jag vet ingenting. Eller.. jag vet inte. Jag tror jag har tappat greppet om allt. Jag har inte kontroll längre. Jag mår inte bra. Jag mår värre än någonsin. Jag kan inte hantera min ångest längre. Jag kan bara bryta ihop och inte hålla något inom mig längre. Min fasad har spuckit. Jag måste återfå kontrollen, annars kommer jag inte att överleva. Som tur var ska jag till psykologen på torsdag. Jag måste rakt ut säga till henne att hon får lägga in mig eller hjälpa mig snabbt på något annat sätt. Jag måste ta mig upp snabbt. Inte ens vad jag skriver nu kan göra hur jag mår rättvisa. Man kan inte förklara ångest eller sorg. Man kan bara känna den. För att fullständigt förstå måste man vara där själv. När jag mår så som jag gör nu, det går så mycket ut över de jag älskar. De senaste helgerna när jag har varit med min pojkvän så pga av min ångest så börjar jag överanalysera allt och tror att han ska lämna mig hela tiden. Och sedan börjar jag klaga på mig själv om att jag är tjock, ful, en dåligt flickvän & totalt värdelös. Sen ska jag alltid låtsas som om jag inte har några känslor - att jag bara tar allt på lek. Att inget betyder något. Ett exempel på det är vad som hände denna helgen. Klockan var in på natten och jag fick en ångestattack och sa att vi inte skulle blanda in så mycket känslor när vi har sex (?!). Sen efter det så tog jag papper och penna och skrev ner en hel A4 sida där det endast stod: "Glöm inte bort att du är världelös" osv. Jag är ju.. sjuk. Det är sjukligt. Inte normalt. Inte okej. Och jag ser hur min pojkvän mår dåligt av det. Jag tror att han har börjat bli olycklig med mig. Och jag vill inte göra honom olycklig. Jag får ännu mer ångest över att han är olycklig med mig och känner mig ännu mer värdelös. Jag vet inte hur jag ska göra just nu.
Det kanske beror på det att jag har så höga krav på mig själv. Krav på att jag måste vara perfekt hela tiden. Och dom kraven gör så att allt blir ännu mer fel, och jag blir så..stel och tyst. Jag är så rädd att jag inte ska vara perfekt. Och dessa jämförelse med alla. ALLA. Som är perfekta i mina ögon. Men jag måste.. jag vet inte vad jag ska göra. Allt jag vet är att jag MÅSTE återfå kontrollen. Annars kommer jag förlora alla jag älskar.
