Jag vill inte dö, men jag vill inte leva.
13:39
Jag kom inte iväg till skolan när klockan ringde imorse. Jag har varit sömnlös hela natten och samtidigt varit i en dvala. Jag minns ingenting. Det är som ett stort vakuum. Jag minns svagt att jag skickade ett sms till min pojkvän, och jag tittade imorse vad jag hade skrivit. I smset stod det: "Jag dör nu". Och vid sex imorse skickade han sms till mig och svarade: "Malin, är du vaken?". Sen skickade han när jag hade svarat att jag var det: "Det första jag läser på morgonen är att du dör..Fan vad du skrämmer mig :(, har du kunnat sova något?".
Jag visste inte vad jag skulle svara mer än förlåt och att jag inte hade kunnat sova. Jag känner mig så otroligt dålig och värdelös när jag säger till honom att jag mår dåligt när han mår dåligt nu också (pga att jag trycker ner honom och att det är stressigt med hans jobb). Men samtidigt tycker jag att jag ska kunna berätta sånt för honom. Och på samma gång så tänker jag att jag ska hålla allt för mig själv så att han mår bra. Jag offrar mig själv. Förlåt älskling för jag är så värdelös.
Jag somnade tillslut vid sju imorse och sov tills tio. Då gick jag upp och städade lägenheten och snodde en annans tvättid. (Ingen var där, så jag smugglade in en maskin. Som tur var märkte ingen det. Men jag kände rädsla hela tiden att någon skulle komma på mig). Snart ska jag ta bussen till skolan och gå på Psykologi B lektionen. Min läkare som skulle ringa vid elva idag har inte ringt mig än. Dom kommer aldrig ihåg att ringa mig fast det är viktigt. Det gällde ju min medicin.. Helvete. Det gäller min överlevnad.
Jag vill inte dö, och jag vill inte leva.
______
22:57
Nu sitter jag i min säng tillsammans med Sejb. Jag nästan dör, för jag vet att ångesten har tagit över mig. Ångesten har vunnit. Och jag förlorade. Min läkare ringde idag och sa att han inte tänker skriva ut Xanor eller någon annan bensodiazepin till mig. Min värld gick i kras och allt hopp försvann med hans ord. Nu finns ingen annan utväg. Jag måste självmedicinera. Så jag tänker beställa Helsingörspillerna nästa vecka (bantningspiller med efedrin i som är ångestdämpande). Läkaren sa att jag skulle börja med en antidepressiv medicin istället som heter Cipralex. Tror inte ett dugg att den kommer att funka. Men jag bryr mig inte längre, så jag testar antagligen den. Jag kommer nog inte kunna sova inatt heller, så inatt blir det självmedicinering med alkohol. Jag orkar inte mer ändå.
Jag kom inte iväg till skolan när klockan ringde imorse. Jag har varit sömnlös hela natten och samtidigt varit i en dvala. Jag minns ingenting. Det är som ett stort vakuum. Jag minns svagt att jag skickade ett sms till min pojkvän, och jag tittade imorse vad jag hade skrivit. I smset stod det: "Jag dör nu". Och vid sex imorse skickade han sms till mig och svarade: "Malin, är du vaken?". Sen skickade han när jag hade svarat att jag var det: "Det första jag läser på morgonen är att du dör..Fan vad du skrämmer mig :(, har du kunnat sova något?".
Jag visste inte vad jag skulle svara mer än förlåt och att jag inte hade kunnat sova. Jag känner mig så otroligt dålig och värdelös när jag säger till honom att jag mår dåligt när han mår dåligt nu också (pga att jag trycker ner honom och att det är stressigt med hans jobb). Men samtidigt tycker jag att jag ska kunna berätta sånt för honom. Och på samma gång så tänker jag att jag ska hålla allt för mig själv så att han mår bra. Jag offrar mig själv. Förlåt älskling för jag är så värdelös.
Jag somnade tillslut vid sju imorse och sov tills tio. Då gick jag upp och städade lägenheten och snodde en annans tvättid. (Ingen var där, så jag smugglade in en maskin. Som tur var märkte ingen det. Men jag kände rädsla hela tiden att någon skulle komma på mig). Snart ska jag ta bussen till skolan och gå på Psykologi B lektionen. Min läkare som skulle ringa vid elva idag har inte ringt mig än. Dom kommer aldrig ihåg att ringa mig fast det är viktigt. Det gällde ju min medicin.. Helvete. Det gäller min överlevnad.
Jag vill inte dö, och jag vill inte leva.
______
22:57
Nu sitter jag i min säng tillsammans med Sejb. Jag nästan dör, för jag vet att ångesten har tagit över mig. Ångesten har vunnit. Och jag förlorade. Min läkare ringde idag och sa att han inte tänker skriva ut Xanor eller någon annan bensodiazepin till mig. Min värld gick i kras och allt hopp försvann med hans ord. Nu finns ingen annan utväg. Jag måste självmedicinera. Så jag tänker beställa Helsingörspillerna nästa vecka (bantningspiller med efedrin i som är ångestdämpande). Läkaren sa att jag skulle börja med en antidepressiv medicin istället som heter Cipralex. Tror inte ett dugg att den kommer att funka. Men jag bryr mig inte längre, så jag testar antagligen den. Jag kommer nog inte kunna sova inatt heller, så inatt blir det självmedicinering med alkohol. Jag orkar inte mer ändå.
Kommentarer
Trackback
