Svar till Elina..
Postat av: Elina
Berätta om mer om hur det är att leva med borderline. Min pojkvän misstänker att jag har borderline, jag har tid om två veckor hos en läkare.
Det jag funderar över är att nästan alla diagnos-punkter stämmer in på mig (förutom att jag är impulsiv -skadar och hetsäter bara ibland, men är aldrig vårdslös med pengar-), men jag funderar över om man kan ha borderline och fortfarande klara av att plugga och sommarjobba, för det gör jag. Visst, jag har fått stanna hemma några gånger pga grym ångest, men för det mesta klarar jag av det. Vill ju inte ha borderline, så hoppas att det inte är det jag har. Men kan man klara av att jobba och gå i skolan när man har borderline?
Svar: Genom att ägna min tid mer åt att verkligen blogga om min sjukdom, så hoppas jag att människor som läser min blogg kan få någon slags inblick hur det är att leva med Borderline. Hur det är att leva med det går inte riktigt att förklara. Det finns ingen mening i världen som skulle kunna göra det rättvisa att förklara HUR det verkligen är att leva med den. Men jag ska försöka fundera på det och komma tillbaka med "svaret" i ett av mina kommande inlägg. Angående din/din pojkväns misstänksamhet om du har Borderline så kan jag säga att alla som har Borderline behöver inte ha ALLA diagnospunkter. Alla Borderlinepersoner är inte vårdlösa med pengar till exempel och alla hetsäter inte eller är impulsiva. Alla diagnospunkter stämmer inte heller in på mig. Det står till exempel att Borderlinepersonligheter har väldigt svårt att känna sympati för andra, vilket jag ABSOLUT inte har. Snarare tvärtom. Så allt behöver inte stämma in.
Jag klarade också av skolan galant i vissa perioder, och i vissa perioder klarade jag inte av den alls. Men självklart kan man klara av skola och jobb fastän man lider av sjukdomen. Det är väldigt individuellt för varje person som har sjukdomen. Jag hoppas det går bra för dig, och hoppas INNERLIGT inte att du har Borderline. För det är ett helvete att leva med. Och om du skulle av all förmodan ha det, så kämpa på. Sök hjälp och ta emot det. Och identifiera dig ALDRIG med sjukdomen. För sjukdomen är bara en del av dig, det avgör INTE vem du är. Jag är glad att du läser min blogg och om du har några fler frågor, skriv till mig. Lycka till tjejen!
väldigt,väldigt bra skrivet skulle inte kunna göra det bättre..kramar
Du menar att hon är lik mig? då jag är äldre så är det hon som är lik mig. Sen har jag inte samma ihoptryckta ansikte som hon har.
Tack så hemskt mycket för svaret!
jag vet jag är taskig. speciellt mot henne och allt hon har gjort så. Är den som inte blir så glad när jag får höra att jag är lik henne. men det varierar ju.
