- life on the borderline

Jag fick reda på för två timmar sedan att min pojkvän har varit med om en bilolycka påväg till jobbet imorse. Jag skulle ringa till honom och fråga vilken tid vi ska ha kräftskivan med våra vänner på lördag. Då sa han det. Det som träffade mig som ett skenande tåg. "Jag har krockat med min bil idag..". Jag hamnade i total chock och det enda jag kunde fråga honom var hur det var med bilen, om den var sönder nu osv. Det var inte alls det jag tänkte säga. Jag kunde inte tänka. Mitt hjärta stannade och jag slutade att andas. När han berättade hur det gick till så hörde jag knappt hälften för jag var så upptagen med att ta mig samman i huvudet och försöka hitta fotfästet igen. Det jag hörde var att han skulle göra en svag vänstersväng, att ratten inte ville svänga så bilen fortsatte rakt fram, att han fick vattenplan, snurrade över vägen, krockade med vägrelingen och snurrade till andra sidan vägen. Det enda jag kunde tänka på var att jag senast pratade med han i söndags och då lät jag sur och var snäsig åt honom för jag hade en dålig dag. Tänk om han hade dött idag, då skulle det snäsiga jag sa i söndags vara det SISTA jag sa åt honom. Han kunde vara död nu. Fyfan. Jag gråter. Vill bara hålla om honom nu och aldrig släppa honom. Jag tvingade honom att smsa mig när han kom till jobbet imorgon & när han kommer hem från jobbet imorgon. Ja, det är lite.. knäppt. Men jag måste veta att han lever. Jag kunde förlorat honom idag. Och jag skulle dött med honom.

Jag älskar dig.
Jag vill aldrig leva utan dig.
Du förändrade mitt liv.