What is worthwhile in the world if you can't be with the one you love? What is worthwhile - we'll be forgotten when we're gone

Jag har gett upp hjälpen tror jag. Jag står ensam nu. Jag tror inte på hjälpen längre, att dom kan "laga mig". Ingen kan laga mig. Visst finns det underbaraste, finaste vänner (och min finaste pojkvän) som får en att må bra - men ingen kan laga mig. Jag får helt enkelt lära mig att leva med denna ångesten, smärtan, ensamhetskänslan, overkligheteskänslorna, oron, tomhetskänslan...hopplösheten...minnena - livet ut. Jag måste bara lära mig att hantera dom. Förbättra mina försvarsmekanismer. Det jag är rädd för,det är att om jag får barn i framtiden - att dom ska få samma mående som jag. Att "ärva" min ångest. Jag vill inte att mina framtida barn ska få samma liv som jag har/har haft. Och dom ska definitivt inte få samma uppväxt. Jag ska ge dom en trygg och kärleksfull miljö att växa upp i. Med båda föräldrar närvarande och föräldrar som älskar varandra. Jag ska inte ge mina barn samma helvete som jag hade när jag växte upp. Aldrig.


Jag har beställt en ny hårförlängning och jag ska förmodligen klippa mig nästa vecka. Jag vill förändras. Ha något nytt. Bli snyggare. Jag vet inte.


Kommentarer
Postat av: Anathema

Jag känner exakt likadant när det gäller barn. Jag skulle aldrig klara av tanken att se dom få samma diagnoser eller ens tänka tanken på att skada sig själva. Jag tror inte att jag kommer komma ut ur mitt mörker för jag har ingen ork till att få hjälp, och så länge jag mår dåligt kan vi inte ha barn och det känns förjävligt, blir en väldigt hög press på mig känns det som. Aja, nu har jag babblat mycket.

2010-09-15 @ 10:12:34
Postat av: louise s

med en bättre barndom så är nog oddsen små att de får samma problem, folk kan gå runt med massa olika psykiska sjukdommar i generna utan att de bryter ut för att de inte haft ngt traumatiskt hänt i deras liv.

2010-09-15 @ 10:23:57

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0