besvikelsen ligger på mej själv.

Lördags: Förfest i hans och hans bands replokal. Mycket trevligt! Sen blev det vidare till Higgins, där var det också trevligt. Fast jag blev lite ledsen (avskyravskyravskyr!) att jag ska vara så himla överkänslig. JAG kände att han inte brydde sig om att jag också var där, han satt ute och spelade gitarr och så med sina vänner. Och jag satt inne på Higgins och umgicks med andra folk. Och jag tänkte inte på att han satt där ute förens folk började kommentera: "Är inte du med honom? Varför är han inte med dig? Det märks inte att ni är tillsammans. Har ni gjort slut?". Och det gjorde mig ledsen. DOM fick mig att känna mig "bortglömd" av min egen pojkvän. Det var inte min pojkväns fel, det var DERAS fel. Om inte dom hade nämnt något, så skulle jag aldrig ha blivit ledsen eller ens ha tänkt på det. När vi kom hem till Lollo på efterfest, så pratade jag med honom om det. Och jag blev ledsen, för det kändes som han inte förstod hur JAG kände mig när dom sa det. Så jag började ju gråta och grejer. Han trodde det var en snefylla, men nej. Inte denna gången. Jag hade hunnit nyktra till något rejält när vi kom hem till Lollo, så det berodde inte på alkoholen. Jag var ledsen. Jag satt ute och pratade med Lollo lite, sen kom han och höll om mig. Och jag började gråta ännu mer. Allt kom, allt jag hade hållt inom mig. Att en sån liten skitsak kan utlösa alla tårar. Det kändes som om jag grät i timmar. Jag skämdes när jag hade slutat gråta. Jag ville inte att dom andra skulle tro att jag hade fått ännu en snefylla som jag fått innan. Vet inte om någon trodde på att jag var nykter, eller.. jag var lite lullig. Men inte full. Jag minns allt. Jag skämdes för att jag har haft den jävla oturen att gråta nästan varje gång jag festar med honom. Hans vänner måste tro massor. Jag hatar mig själv för att jag inte kan behärska mig, och hålla allt inom mig.

Den lördagen insåg jag att jag behöver hjälp. Verklig hjälp. Annars kommer jag att förstöra mig själv fullständigt. Och mitt mående kommer resultera i att jag förlorar honom. Jag vill inte att han ska se all smärta jag bär inom mig. Jag vill få honom att vara lycklig och må bra. Jag måste ha hjälp. Jag måste laga mig själv på något vis.

Imorgon ska jag göra ett expriment. Ideén kom på psykologin, då vi pratade om Socialpsykologi, om olika normer. Människor som är okunniga och som inte känner mig, jag är "emo" för dom. Allt som är en aning annorlunda, om man sticker ut bara lite lite - då är det emo. Människor ser ner på en. Så därför bestämde jag och Emma att vi imorgon ska klä oss till raka motsatsen till vår vanliga stil. Vi ska klä oss som alla andra, så neutralt som möjligt. Och se hur folk reagerar. Om någon som ALDRIG har pratat med oss innan pratar med oss. Om någon ny hälsar på oss. Om människor behandlar oss annorlunda (alltså bättre), eller till det sämre.  Och viktigast av allt, hur vårt umgänge i skolan som vi umgås med, reagerar när vi kommer i en helt annan stil. Sen ska jag meddela vår psykologilärare hur det har gått. Ska bli VÄLDIGT intressant. Fast jag kommer antagligen känna mig osäker, för när jag har andra kläder, och inte är "mig själv", eller ser ut som mig själv - så känner jag mig väldigt osäker. Men jag ska ta bilder. Så får ni banne mig se!


Ett fåtal bilder från i lördags:

  
 
  
  




  
  


  


Kommentarer
Postat av: Emelie

Bara för att man inte sitter ihop 24/7 betyder det inte att man gjort slut. Jag blir bara arg på folk som frågar sånt, har själv vart med om det likaså med Madde/Danne, osv osv.

<3

2010-09-27 @ 21:13:23
URL: http://hrgilbert.blogg.se/
Postat av: louise

men orka! jag tycker det är as bra om man kan gå ut med sin pojkvän, och inte måste sitta ihop klistrad på varandra!

2010-09-29 @ 13:14:45

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0