- life on the borderline

River en vacker dröm, som titeln på en fin låt. Det kanske är det jag gör? River en vacker dröm. Men en dröm är i slutändan bara en dröm, och drömmar kanske man behöver för att kunna känna hopp eller för att kunna se någon slags framtid. Men i slutändan är drömmen vara en föreställning, en föreställning om hur du önskar att det skulle kunna vara. För utan drömmar, så ser du livet mer än blåögt. Du ser livet som det verkligen är - ingen romantisering av verkligheten. Livet har inga lyckliga slut och inget är som i sagorna där "dom levde lyckliga i alla sina dagar". livet bara är. Och om man får allt det man drömmer om, blir man olycklig då? Skulle du vilja ha allt du drömmer om, skulle du? Då har du redan allt, du har inga drömmar och önskningar kvar - för du har redan allt. Livet skulle få en enformig nyans och du skulle sluta uppskatta de små sakerna som kanske skulle göra dig lycklig innan. Det kan vara ett leende av någon främling, en kyss av den du älskar eller bara att någon fin vän finns där hos dig. Om du har allt du drömt om, vad lever du för då? För om drömmarna ger hopp och kraft och får dig att vilja leva ännu en dag - vill du verkligen ha allt du drömmer om då? Stå där utan några drömmar kvar. Men om man inte har fått det man drömmer om och ens drömmar vissnade och försvann någonstans påvägen. Vad ska man leva för? Om ens drömmar är döda och du känner inget hopp, vad ska du leva för? Och där står man, och ser livet med vidöppna ögon. Ingen romantisering av det, och nu har du växt upp - så nu är den naiva tankarna om att allt kommer att bli bra i slutändan, bara borta.

Jag hade aldrig några naiva tankar om att allt skulle bli bra när jag var liten. Jag hade sett så mycket av allt elände som livet hade gett mig, så jag var tvungen att växa upp snabbt för att överleva. Men jag hade mina drömmar. Jag minns att jag brukade titta upp mot månen efter att ha sett "Sailor Moon" på tv. Jag minns att jag önskade att jag egentligen var en prinsessa som kom ifrån månen, att jag hade magiska krafter som jag kunde bekämpa all världens ondska med. Kanske skulle någon lägga märke till mig då och kanske skulle någon älska mig? Att då kanske någon pojke maskerat i svart med en röd ros i sin hand, skulle ta mig ifrån allt elände. Ta mig till en plats där det bara var han och jag. Det dagdrömde jag mycket om. Jag behövde de drömmarna för att överleva, ändå om det bara var fantasidrömmar, och ingen som helst realism i dom. Men jag önskar att man kunde leva i en dröm. Att allt var som i sagorna där "dom levde lyckliga i alla sina dagar".



man måste genom skam
man måste genom drömmar
man måste dö några gånger innan man kan leva

jag var tvungen att förändra nånting
du hade just lämnat mig
jag vakna upp och höll om en dunk gin
men i drömmen jag just drömt höll jag om dig
och jag såg min ungdom
trampa gasen i botten
och sen köra rakt in i en bergvägg
man måste dö några gånger innan man kan leva