- life on the borderline

Jag hade nationellt prov i svenska idag. Eller, övning inför det nationella provet som kommer sen, men det blir fortfarande betygsatt fast det är en övning. Jag bestämde mig för att gå in för det. Jag höjde min sockernivå i blodet med en massa Red bull innan provet. Jag drack två stycken på tio minuter, och jag trodde att jag skulle klara det för att jag hade druckit ett par Red bull. Hur dum får man vara? Hur DUM får man vara så att man tror att ett par energidryckor kan skingra mina tankar och göra mig mer fokuserad? Det gör ju det, men det finns inget bot mot dessa tankar jag har nu. Det enda som skulle hjälpa nu skulle vara någon form av morfinpreparat. Men jag håller inte på med droger. Visst har jag testat, men det har aldrig varit min grej. Det enda som jag blir väldigt glad av att få när jag är sjuk är hostmedicin, den har en slags lugnande effekt. men det är ju inte drogbaserat direkt.

Det jag ville komma till nu iallefall är att jag misslyckades totalt på "provet". Man skulle sitta minst i två timmar och "provet" varade mellan 08:30 - 13:30, och jag satt i en kvart. Tills 08:45. När jag först kom in i klassrummet kände jag av det, att jag skulle bryta ihop.  Att jag skulle misslyckas. Jag fick pappret precis som alla andra. Jag läste igenom vad vi hade för altenativ att skriva om (vi skulle skriva en argumenterande uppsats eller en utredande uppsats). Medans jag läste igenom altenativen så kom alla tankar. Kränkande tankar, "dumma" tankar, ångesten, huvudvärken (jag har migrän), och illamåendet. Jag försökte skjuta bort tankarna och fokusera på ämnet jag skulle skriva om. Jag skrev rubriken, och sedan blev huvudvärken, ångesten och illamåendet så kraftig så jag kände att jag inte kunde klara av det jag skulle göra, så jag lämnade pappret blankt med meningen: "kom ihåg att du är värdelös Malin". Jag har inget minne av att jag skrev det, det bara var där när jag öppnade ögonen. Jag gick fram till läraren och lämnade det blanka pappret med rubriken och meningen på. "Ska du inte skriva mer Malin?", "Jag kan inte, jag kan inte skriva..", "Gå ut och gå runt skolan lite och kom tillbaka sen?", "Nej, jag kan inte". Sedan gick jag ut, sprang in på toaletten och spydde. Sprängande huvudvärk och ångesten värker i kroppen. Jag tänkte ringa honom och be han hämta mig, men jag ville inte vara till besvär. Jag gick till bilden istället och målade på min tavla, men jag kunde inte få fram någon inspiration.

Så nu sitter jag här med huvudvärk, illamående och ångest. Överväger fortfarande att ringa hem till honom och be honom att hämta mig, men rösten i huvudet säger att jag bara är till besvär, att han redan har slösat tillräckligt med tid på mig. Att jag bara är till besvär. Jag är så himla besviken på mig själv just nu. Ska jag leva såhär? Är det här att leva? Jag klarar ju inte ens att skriva en simpel uppsats. Det som stör mig mest med allt detta, är att jag KAN det här. Jag är duktig på svenska och engelska, och mitt betyg ligger (fortfarande hoppas jag) på VG-nivå eller MVG-nivå, är inte så säker, men jag är duktig på det. Jag KAN det här. Om jag inte hade dessa tankar och ångesten så skulle jag skrivit det och fått ett bra betyg. Nu får jag ingenting. Ingenting. Och jag är världelös. När jag är som mest ledsen, när jag har som mest ångest i kroppen..när jag mår som sämst - då av någon anledning visar jag omvärlden tvärtom till vad jag egentligen känner. Omedvetet. Det bara blir så. Och jag kan inte hjälpa det. Det är ju nästan patetiskt. Varför gör jag så? Nu slutar jag nog och skriva, det blir för mycket. Jag har för mycket i huvudet, det blir för mycket - jag slutar nu. Jag slutar. Jag har tre timmar kvar i skolan tills bussen går. Får stå ut. Kanske kolla vidare på "Girl Interrupted".