- life on the borderline

Ja, jag tror att rubriken säger allt. Man blir sårad oavsett. Omedvetet eller medvetet. Jag hatar det. Det gör så fruktansvärt ont. Man kan inte sova, man kan inte äta, man kan inte koncentera sig, man gråter 24/7. Kärleken dödar en sakta. Sen finns det stunder som kärleken är underbar. Man vill inte leva utan den. Man mår bra, och man vill leva. Det är det som gör det så jobbigt. Ena stunden finns är man lycklig och känner sig oövervinnlig. Och i ena stunden ligger man och gråter på toalettgolvet bara för att man har blivit sårad. Man vet inte vad man ska ta sig till. Sättet jag hanterar det på är ju.. bra. Eller inte. Jag vet inte. Jag förbereder mig på det värsta och tänker: "Förvänta dig ingenting" eller "Förbered dig på att han säger att han älskar dig en dag och nästa dag vill han göra slut". Att jag tänker så beror nog på mina egna tidigare erfarenheter. Jag är så van vid det, och inte upplevt något annat, så jag tror att det blir så. Det där första: "förvänta dig ingenting" har jag nog misslyckats med. Det är en grundregel jag har, men jag förväntar mig små saker som jag tycker är självklara, men det är ju inte alltid det händer. Så det är fortfarande min grundregel. Skitsamma, jag orkar inte ens skriva om det. Jag vill inte tänka på det. Jag kan inte andas då. Min plan nu är när det gäller kärleken:


- Försöka inte bry mig om saker som sårar mig. Bara låta det rinna av mig.

- Försöka ta mig ut lite oftare och inte fästa mig vid kärleken så mycket. För om det väl tar slut så kommer jag bryta ihop och bli helt förstörd.

- Ge min pojkvän frihet (detta betyder inte att han ska gå och vara otrogen), men att... inte bli så sårad när andra tjejer är på honom eller något sånt. För killar brukar aldrig märka när någon tjej är på honom. så det kommer bara bli bråk om han vet att jag tar illa upp.

____________

Det finns säkert mer saker men inte som jag kommer på nu. Det är sjukt att det ska behöva vara såhär egentligen. Att jag ska komma på regler åt mig själv för att hindra att bli sårad. Fan vad allt gör ont just nu. Men det kommer nog bli bättre sen. Jag har blivit skör på sistone. Jag vet inte hur jag ska göra med någonting längre. Ibland önskar jag att jag hade ett hjärta av sten. Eller.. att ha förmågan att älska, men oförmågan att bli sårad. Ibland önskar jag att jag hade någon att gråta ut hos.

Texten som passar in så jävla bra just nu:

I could have been someone
Well so could anyone
You took my dreams from me
When I first found you
I kept them with me babe
I put them with my own
Can't make it all alone
I've built my dreams around you