Escape the reality

Igår var det en sån där dag, där det varken var dåligt eller bra. Dagen var neutral. Tills på kvällen, då det där hände. Jag vill inte berätta vad som hände som fick mig att tänka: jag har fått nog. Jag vill inte lämna ut någon. Janne kom senare och vi pratade/diskuterade. Vi båda tycker sånt är jobbigt. Personer som lägger sig i vårt förhållande. Och det är inte bara en person, utan flera! Ibland verkar det vara som om ingen vill att jag och Janne ska vara tillsammans. Personer säger saker som inte är sanna och saker som dom överdriver har hänt och bygger på sin egen lilla historia. Varken jag eller Janne orkar med det. Så jag fick nog igår kväll.

Jag berättade för Janne att jag tänkte sticka ifrån småland ett tag, jag kände att jag var tvungen att komma bort. Jag ville bara fly från verkligheten. Jag följde med honom hem och sov där. Nu imorse bestämde jag mig för att inte åka. En anledning var för att jag hade för lite pengar för att klara mig, en annan anledning var att jag kunde.. jag kunde bara inte lämna janne. Jag visste ju inte hur länge jag skulle vara borta. Jag klarade bara inte av det. Och om jag skulle åkt så skulle det nog förstöra ännu mera.


Jag är så rädd. Rädd för att förlora honom. Jag vet att jag skulle ta mig igenom det, men jag skulle inte...jag skulle aldrig kunna känna mig hel igen. Jag är inte hel utan honom. Han är den saknade pusselbiten. Låt det inte ta slut.



I would've given you anything
Just to make you happy
Just to hear you say, that you love me one last time
I'd go to hell and back over and over again
Just to prove to you how much I need you here
There is nothing that I wouldn't do
I'd cry for you
I'd lie for you
And there's no doubt that if I could take your place in heaven
I would die for you, yes I will
I would rather give up my life
Than to see tears in your eyes
I can't stand to see you cry



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0