To grow up living in a war that she called home - Never knew just where to turn for shelter from the storm

Jag orkar inte mer nu. Jag kan inte bo hemma längre. Allt kaos, alla bråk. Hela tiden. Det finns ingen lugn stund. Och jag tar på mig skulden. För det dom bråkar om är 80% om mig. Så jag ger mig av, jag flyttar härifrån. Funderar möjligtvis att säga upp kontakten. För hur ska jag kunna må bättre om det jag kommer hem till är kaos? Ett hem ska vara en fristad. Mitt hem är ett fängelse. Mitt psyke klarar inte av detta längre. Det har helt enkelt gått för långt. Jag är helt förstörd.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0