- life on the borderline

Jag vet inte om jag vill leva längre. Seriöst. Men jag har inte modet att avsluta det. Jag kan inte känna känslor för något längre. Jag har slutit mig, stängt in mig. Jag är oförmögen att ta emot kärlek. Allt som återstår är tårar. Det finns inget mer än smärta. Jag orkar inte. Fan, vad ska jag ta mig till? Jag vill bara ta upp rakbladet, och fokusera på den fysiska smärtan. FAN att jag är så jävla äckligt stark. Jag hatar att vara stark. Jag orkar inte vara stark. Allt med mig är så jävla fult och trasigt. Jag är förstörd. (För er egen skull, håll er borta från mig). Jag förtjänar ingenting. Ingenting. Ingenting.





(I'm looking down now that it's over
Reflecting on all of my mistakes)