If i'm the one to give you all the answers, i'd say someday, at least it's worth a try
Just nu. Just i denna sekund. Är jag förmögen att känna mer än hopplöshet. Just i denna sekund känner jag både saknad, kärlek till dom jag älskar, stolthet för jag fortfarande är vid liv, sorg för dom jag förlorat, sorg för dom jag kan förlora, längtan..Jag kan känna igen. Likgiltigheten och känslan att allt är meningslöst är borta, för sekunden. För minuterna. Jag hoppas innerligt att det varar. Men jag vet att jag snart kommer att vara nere på noll igen. Men jag njuter av att jag kan känna mer än hopplöshet, meningslöshet, likgiltighet och smärta. Men som sagt, jag kommer sjunka till noll igen. Jag vet det. För detta har hänt innan. Men nu ska jag fånga känslan, ta in den, njuta av den för stunden - som en knarkare njuter av ruset eller som en alkoholist njuter av kicken.
Igårkväll träffade jag Sejb. Vi satte oss på en filt på en gräsplätt, rökte och pratade mycket. Senare på kvällen bestämde vi oss för att dra hem till Lollo som hade fest. Janne var där. Fick chansen att prata med honom lite. Under kvällen där så drog jag mig undan väldigt mycket. Jag slöt mig helt. Janne följde med mig hem sen och han somnade rätt snabbt. Och min ångest kom rätt snabbt också. Jag kunde inte ligga kvar bredvid honom för jag kunde knappt andas. Jag satte mig vid datorn och skrev det föregående inlägget, lyssnade på musik och grät så jag fick huvudvärk. När jag har sån ångest brukar jag ibland inte kunna tåla ömhet. Inte kunna bli omhållen eller ligga nära någon. Jag vill vara själv. Men jag tvingade mig själv att lägga mig bredvid Janne. Och genom att ligga i hans famn, hålla om honom och lyssna till hans andetag - försvann min ångest sakta. Jag minns att jag tröstade/lugnade mig själv genom att tänka att "imorgon kunde jag straffa mig själv genom att inte äta eller att framkalla blåmärken. Jag somnade några timmar senare, och då hade det redan börjat att ljusna.
Imorse så vaknade jag av att jag inte alls mådde bra. Igen. Meningslösheten, likgilitgheten..kom med dubbla slag. Men det blev bättre när Janne höll om mig ett tag innan vi gick upp. Han åkte hem vid ett tiden. Resten av dagen har jag spenderat framför tv:n och sen sov jag lite också. Ikväll sitter jag här och lyssnar på musik med mening. Musik jag kan relatera till. Funderar på att gå en runda och hitta en plats där jag kan skriva och röka. Ensam.
(If you should ever lose your heart
To that someone you wanted all your life
And if that someone fails to part
Any meaning from a meaningless goodbye
If it's a dream I wouldn't know if it's worth dreaming
And if it's a lie I'd say they're are hard to recognise
But if I'm the one to give you all the answers
I'd say some day at least it's worth a try)
