- life on the borderline

Okej, jag ska rycka upp mig. Göra det bästa av situationen och se det positiva med det hela. Jag får lära mig att leva självständigt, jag kan ha mina egna regler och bestämma över mig själv och vad jag gör/ska göra, jag kan sova hur länge jag vill utan att någon klagar, jag kan ÄTA hur lite/hur mycket jag vill utan att någon tjatar på mig om att jag borde äta mer och etc. Jag måste se det från den ljusa sidan och inte bara fokusera på allt negativt. Och en annan sak som jag har kommit undefund med. Det är att människor har verkligen missuppfattat mig, och till en del förstår jag dom. Jag uppfattas som en "uppmärksamhetshora" när jag bara skriver hur dåligt jag mår och allt. Men jag kan ju säga såhär, att jag förstår att jag kan uppfattas som det. MEN, MEN - allvarligt talat så har det bara blivit så att jag har bloggat när jag har mått som sämst, när jag vill skriva av mig någonstans. Har inte haft en tanke på att skriva det för att få uppmärksamhet. Sen så slutar jag inte heller skriva om hur dåligt jag mår heller av den anledningen att det finns människor (tro det eller ej), som känner igen sig i vad jag skriver. Att jag hjälper dom genom att när dom läser vad jag känner och hur mitt liv är - att dom inte är ensamma. Att det har hjälpt dom. Det är av den anledningen jag skriver vidare. Så det är inte för att få uppmärksamhet, tro det eller ej. Men folk har ju sina egna uppfattningar, och låt dom ha det. Huvudsaken är att jag vet sanningen. Men jag ska försöka bli lite mer positiv i mitt bloggande. Verkligen. Och försöka ta lite mer bilder av mitt "nya liv". Bilder på lägenheten kommer i helgen.