"you're hurting everyone around you"

Rubriken sant som sagt. Det gör ont att bli sårad, men jag funderar fortfarande på om det gör ondare att såra. Gör ondare med skulden och att man har sårat någon man älskar. Jag har blivit både och. Sårad och ha sårat. Det gör ont. Jag tänker att det blir bättre om jag försvinner härifrån (och nej jag menar inte med att dö). Att självmedicinera med alkohol - är inte bra. Och jag har gjort misstaget om och om igen och inte lärt mig. Fast i fredags drack jag inte så mycket, 2 drinkar och ett glas vin. Men jag hade inte ätit. Och väl på chappen så träffade jag ju honom, och sa massa dumt skit som jag gått runt med i huvudet som jag hade förträngt att jag var "orolig för". Som med andra tjejer och sånt. Sen alla problem jag har själv. Alkohol är inte bra för mig (när jag inte har ätit). Jag skrev till en som heter Peter som föreläste på vår skola om narkotika och alkohol. Jag skrev som det var till honom, och han skulle på semester nu. Men sen skulle han skriva igen och ge mig förslag på hur jag ska ta mig tillväga. Jag vill inte bli som mina föräldrar, och göra om samma misstag som dom gjorde.



Kan man upphöra att existera? Att försvinna utan några steg bort?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0