Jag blir din skugga, jag blir den du aldrig ser.

Jag tog rätt mycket mediciner igår. 2 ml Theralen och 200 mg atarax. Jag ville bort. Vågade inte sova annars. För, allt gjorde ont. Tänkte på honom, på alla våra bra stunder, på alla bra stunder. Som flashbacks. Grät i några timmar och lyssnade på musik. När jag vaknade idag var klockan två. Meningslösheten hade bitit sig fast, och jag försökte ta mig ur. Grät åter i kudden och jag tror jag skrek. (Kan inte beskriva känslan av att den du älskar inte vill eller känner samma sak för dig. Outhärlig).


Vid sex så träffade jag Sejb. Vi satt och rökte och pratade på min zebrafilt på en gräsplätt. Känns så bra att prata med någon som förstår. Det kändes lättare. Senare så gick vi till Henja och träffade Jens, Tony, Nicko, Jonny, Lukas, Pontus, Martina och Josse. Jag fick bort tankarna av honom. Senare drog jag hem till Sanne ett tag. Och nu är jag hemma. Jag tänker på honom, och jag känner en sån hemsk saknad. Vill inte sakna, ville inte få reda på sanningen. Inget var som jag trodde. Jag känner mig så jävla dum. Hur fan kunde jag vara så dum så jag faktiskt gick omkring och trodde att jag och han skulle få det livet jag hade drömt om? För han är den enda som jag vill ha. Jag hatar detta. Jag känner mig så jävla lurad. Fan. Varje jävla andetag gör ont. Vill inte känna mer. Jag vill bara att han ska komma och hålla om mig, säga att han inte menade allt han sa. Säga: "Jag älskar dig, och vill ha ett liv med dig". Väcka mig och säga att jag hade en mardröm. För detta är för verkligt. Jag känner allting.



Snälla, väck mig från denna mardröm
.
För om detta är verkligheten... 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0