It's tearing me apart (mamma, glöm att du någonsin hade en dotter).

(Mamma, du inser nog inte hur illa du har gjort mig genom alla dessa år. Hur mycket du har förstört mig. Jag vet att du inte dricker längre, men du har nog glömt det viktigaste - att be om förlåtelse. Och fortfarande säger du elaka saker, säger att "man inte väljer sina barn". Är jag oönskad? Mamma, det kanske skulle vara bäst för alla om vi bröt med varandra för gott. Jag vet att jag inte heller är världens bästa dotter ibland. Jag kommer att sakna att ha en mamma. Jag älskar dig, men jag klarar inte av detta längre).


Någongång ska jag skriva ett brev till mamma, och säga allt jag har i mitt hjärta, och min lillebror. Till min lillebror och be om ursäkt för jag aldrig har varit en bra syster. Jag vet inte om jag ska skriva till pappa, för han är så känslig. Han är så känslig så jag är rädd att han gör någon dumt (som att ta livet av sig), om han får ett brev av mig.


Jag var på socialen idag, och hon jag hade möte med ville gärna hjälpa mig. Allt jag behöver är ett intyg från vuxenpsyk om vilken diagnos jag har och hur pass dåligt jag mår av min hemsituation - om jag skaffar ett sånt så skyndar dom på ärendet. Den 30 september har jag möte med dom igen, så flytten är beräknad till oktober någongång. Jag hoppas det går snabbt. Jag måste stå ut, och hoppas tiden går snabbt. Så jag kommer sluta upp med en lägenhet, och att förlora min "familj". Fast om sanningen ska fram så förlorade jag dom för länge sedan, för jag har nog aldrig haft dom. Jag hoppas jag får behålla min pojkvän iallefall, och mina vänner. För dom är dom enda jag har kvar.


Kommentarer
Postat av: Ida

Jag finns kvar.

2010-08-24 @ 23:47:45
Postat av: Lilly

Jag håller verkligen tummarna för dig mer än någonsin nu för jag vet att du behöver det.<3

2010-08-25 @ 01:29:11
URL: http://saxros.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0