I don't understand your heart (still it isn't easier to be apart)
En overklighetskänsla. Jag drabbades nyss av den. Och det var längesen. Mina overklighetskänslor.. de brukar drabba mig när jag vill fly från något. När jag inte vill känna en känsla eller tänka några tankar som gör för ont. Overklighetskänslorna brukar vara mitt sätt att fly, min kropps försvarsmekanism. Jag kan inte styra över dom själv, dom kommer automatiskt. Så jag kan inte välja när jag vill fly. Och jag vet inte om det är skönt att känna såhär. Känslan, om man ska beskriva den är en utom kroppsupplevelse. Jag står utanför och tittar på mig själv. Jag känner inte mina fingrar eller händer när jag skriver på tangentbordet. När jag pratar så har jag inte kontroll över vad jag säger, jag bara säger det utan att känna att munnen rör på sig. Det känns som om man har tagit någon drog. Jag är inte här. Jag går på autopilot, men jag är inte här. Jag är någonannanstans, men jag vet inte vart. Och jag vet inte hur jag mår, om jag känner någon ångest eller smärta. För jag är inte här. Jag stirrar på skärmen och har ingen kontroll över vad jag skriver just nu. Det känns som om jag är i ett chocktillstånd. Jag finns inte just nu. Jag har upphört att existera.
Kommentarer
Postat av: Anonym
Men tänk så vill jag inte ha antipsykotisk meds då?
Trackback
