- life on the borderline

Jag har ångest. Det gör ont. Jag tänker på saker och oroar mig över "inbillade problem". Saker jag är rädd ska hända. Jag ser dom framför mig som om dom redan har hänt. Som flashbacks. Och det känns som om jag inte kan andas. Imorgon börjar jag i skolan, och jag är orolig för att jag inte kommer klara av den p.g.a mitt psyke. Att jag pressar mig själv till bristningsgränsen och bryter ihop för att jag har för höga krav på mig själv. Och vid ett imorgon har jag möte med socialen om att jag ska få hjälp med en lägenhet. Jag är rädd för att det inte går igenom. För om jag fortsätter att bo här, på detta stället som jag borde kalla för "hemma", så kommer jag aldrig kunna må bättre. Förutsättningen för att jag ska kunna må bättre, är att jag kommer bort från min såkallade "familj". Sen..så har jag lite..eller jag är ledsen - för att han och jag kan inte träffas på länge nu. Han har spelning i helgen och nästa helg ska han vara med en kompis, och på vardagarna går jag i skolan. (There's no time for us). Så vi kan inte ses förens om..vad blir det? Tre veckor? Och jag försöker intala mig själv att jag inte saknar honom.


Jag började gråta idag. Jag skulle duscha, och jag hade precis klätt av mig till underkläderna, och jag tittade på mig själv i spegeln. Och jag började gråta. Jag tittade på mina lår, på mina armar, på mitt ansikte och på min mage. "Jag är äcklig och ful!", tänkte jag. Jag måste göra någonting åt detta. Jag vet att jag har rasat ner i vikt, men jag ska fortsätta tills jag når mitt slutgiltiga mål.


(Jag vill skriva att jag saknar dig. Och om jag hade modet, så skulle jag åkt hem till dig och krypa in i din famn. Känna dina armar runt om mig. Men jag tvivlar, för jag vet inte om du vill träffa mig. Och jag vågar inte fråga. Så jag försöker inte tänka på dig, för då saknar jag dig ännu mer. När du är ifrån mig så känns det som om jag har ett hål i mitt hjärta. Eller som om det är någon del av min själ, mitt hjärta - som saknas. Jag saknar dig, jag saknar dig...Jag vet att du aldrig kommer läsa detta. Men jag saknar dig).